Aftonbladet – 7 november 1855, sida 2

vara hälften så illa; men att hafva följt med en sådan skurk som denne Monteggiano . .. ack, om jag får fatt på. demb I Gianpietro hörde detta. Då min slägtinge gått, sade han: : Ghita! vill du fodtgöra allt på ett hederligt sätt, och erhålla din fars förlåtelse genom att göra en redlig mans lycka? Huru så, Gianpietro? frågade jag. Det är mycket enkelt! Jag skall gå och söka upp far Malagorti, jag bjuder honom n på ett kaffehus; der stänga vi in oss i ett litet kabinett. .. jag ser väl efter att hans knif ej sitter för långt ut ur fickan, och jag säger till honom: Far Malagorti, redan länge har jag varit kär i er dotter... funa Nå väl! du har illa valt din flamma, min gossel svarar han mig suckande. Jag fortfar att bevaka hans gester för knifvens skull... och jag återtager: Ej så illa, gamle far... ty hvem är det som enleverat Ghita? Då ser jag honom bli ursinnig, utösa en ström af förbannelser öfver Monteggiano . el och då jag tycker att han är som ifrigast, sägor jakt Ni gör orätt i att vara ond på Monteggiano, far Malagorti... det är ej hän, som enleverat Ghita! I Hvad! är det ej han! återtager din: far: misstroget. Du är galen Gianpietrol! I Om jag är galen, käre far, så är det af kärlek... Ja, Jag är galen efter er dotter, jag fick ett ögonblicks -förvillelse:.. (Jag, iakttager alltjemt väl hans knif). Jag bekänner mig brottslig och allt hvad ni behagar. . men gif mig henne till maka, och må allt blifva glömt... 4 : Jag förstår dig ej, svarar mig den he-. dersmannen häpen. : Nå väll! jag vill tala tydligt: det är jag som enleverat Ghita... och icke Monteggiano... Jag för henne tillbaka lika dygdig..: och jag ber er förena oss! Lb Om den hederlige mannen, hvars alla röI t