Aftonbladet – 7 november 1855, sida 2

lande scener, hastigt kom, min synvilla att försvinna. Då jag tänkte på Checchinas öde, darrade jag. Stackare, jag förlät henne nu sin lilla rörelse af liflighet mot mig! Jag har alltid trott att Carlino hade i sinnet någon sorglig plan mot mig för aftonen. Då han hade farit till spektaklet, fann jag bland hans saker en liten flaska, som-jag aldrig sett och som han säkert haft med sig då han kom hem. Jag såg honom dölja den, då jag närmade mig. Allt detta kunde ej annat än styrka mig 1 min tro. Jag väntade till spektakeltimman slog, och då jag trodde att min älskare var på scenen, spelande stor herre för åskådarne, gick jag ned på gården med mitt lilla knyte. -Gianpietro. väntade mig med sin vagn. Jag hade tyckt mig ej böra lemna nä,rot slags farväl åt skurken; jag hade enlast satt midt på bordet den lilla flaskan, som säkert. innehöll någon för min dygd olycksbringande dryck, hvaraf. jag troligtvis under iftonmåltiden skulle ha förtärt... N Jag hade kommit öfverens med den hederlige Gianpuetro att vi skulle passera natten i den första byrs som låg på en afväg från Empoli, så att, ifall Monteggiano i sitt raseri fick den iden att förfölja mig, skulle han: ej träffa mig. Följande dagen styrde vi, utan hinder, vär kosa till Siena. å Fem dagar derefter ankom jag till Rom. Jag ville ej äfventyra att genast återvända hem, ty jag vågade ej trotsa min fars vrede; jag kände huru häftig han var... Gianpietro lemnade mig på ett värdshus i qvarteret Popolanti, och gick att uppsöka min slägtinge, kardinalens favorit, för hvilken han berättade mitt återvändande. Denne slägtinge skyndade till mig och sade mig att jag hade gjort mycket rätt i att ej fara direkte hem, ty min far var i raseri emot mig och isynnerhet mot Monteggiano, hvars fördna uppförande med Checchina han kände: Jag trodde. mig för-! stå att valet af den som enleverat mig var det som mest uppretade min far. Om åtminstone,, hade han sagt, den som enleverat henne, kunde gifta sig med henne, skulle det ej