datat st on ES Ar fr ng nr rr BLANDADE ÄMNEN. —— Tiderna förändras och vi med dem. (Ur Ö. P.) År 1831 lästes i en s. k. Antiqvartalsskrift i Lund en recension af en akademisk afhandling med titel: Doctrine Biblice de Spiritu Saneto lineamenta (g-unddragen af bibelns lära om den Hel. Ande); resensionen är undertecknad af dåvarande teol. docenten, numera prosten och kyrkoherden i Håslöf, kontraktsprosten och ordensledamoten J. Pettersson. Den akademiska afhandling, som blifvit föremål för denna märkliga recension, är författad af doktor Reuterdahl, numera stiftets biskop. Sedan reeensenten i de skarpaste ordalag tillrättarisat hr doktorns utsväfvande villomeningar, slutar han med följande ord: Jag öfverlemnar åt läsaren sjelf att afgöra hvad förtroende den kan såsom recensent af teologiska afhandlingar ) förtjena, hvilken såsom bibeltolkare misstager sig om de tydligaste ställen, gör slutsatser som vid minsta eftertanke befinnas vara oriktiga och förklarar uppkomsten af läran om den Hel. Ande på ett sätt som ingalunda låter förena sig hvarken med förnuft eller uppenbarelse och som snarare liknar Natalis Comitis förklaringar öfver fornhedniska myther, in en teologisk afhandling af en kristlig hufvuddogm. Ar 1831 angifres således doktor Reuterdahl offentligen för irrlärighet, och 1855 intager han biskopsstolen i Lund. Kontraktsprosten Jeh. Petters son var ju en ibland dem som på stadshuset i Lund, med glaset i hand, beneventerade hans högvördighet, hvilken kort förut rekommenderat -sin recensent til! erhållande af nordstjernan! Vi undra blott hvem som bestått förlikningskalaset? — Om s8antalerna, hvilkas namn på senatiden så ofta blifvit hördt såsom stående i fullt ippror mot engelska makten i Ostindien, lemnar en itländsk tidning följande underrättelse: Santalerna äro en folkstam, föga bättre än vildarie, som bebe lägre delen af landet från Bangoulpore sill Orissa i Indien. De hafva för det mesta inga :ldvapen; men på visst sätt jemnas denna underlägsenhet genom deras skicklighet i användandet af båsen, till hvilken de, utan särdeles samrvetsqval, för att göra den mera dödande, använda förgiftade pilar... Deras religion är en enkel barbarisk afgudadyrkan — de tillbedja sioekar och stenar, utan några af de mystiska förfiningar, hvarmed deras granaärs, hinduernas afgudadyrkan är öfversållad. Deras anytologi, jomförd med hinduernas, är hvit som snö, och de hafva ej något begrepp om olika kaster ibland befolkningen. Deras föda består af nästan allt ätbart, ifrån grodor och löfmaskar till tigrar och hernnoskap; ty kokött är ej hos dem förbjudet, som hos deras grannar. Beträffande deras laster, så är det säkert från deras nyligen visade förfarahde, att de förena feghet täed grymbet i en märklig grad, ty de föra krig mot-qvinnor oeh barn, lika bra som mot männerna; och olikt Nordamerikas indianer, sem srisa mest sin fiendes hufvudsvål, är för santalen den nest ärorika trof att kunna föra med sig en qvinvas hufvud från någon af sin fiendes byar. Men: ned allt detta ärö sätitälerna särdeles utmärkta för deras kirlek till rättvisa, hvilket ej finnes bland nåzra andra af Indiens infödingar. Deras antal säges uppgå till omkring 100,090 stridbara män, och om 1e förena sig med de andra stammarne på Wind-! shill, skall antalet af vapenföra män blifva i sang en högst fruktaisvärd styrka mot England. Det är ej sannolikt att något särdeles krig skall ega um under nuvarande årstid, vidare än att engelsmÅinaen skola söka drifva fienden till bergstrakterna i derås hemort och hålla den der. Då vintern in-. räffar i Indien, inträffar också tiden för anfallsriget. Emellertid har kriget mot engelsmännen förigått flera månader, och hundratals byar hafva af santalerna blifrit plutidrade och brända. Äfven engelsninnen hafva bränt en hel del santalska byar, dödat en mängd fiender och gjort ännu flera fångar. Fastän den santalska uppresningen ännu forifar att ödelägga landet, hafva likväl infödingarne blifvit på alla sidor instängda inom sitt lands område af engelsmännen; Orsaken till krigsutbrottet är ej ännu rätt klart: troligen äro flera anledningar dertill verkande, och sannolikt den ej minst giltiga att engelsminhen ej velat låta deras tjivinnor vara oantastade. Trettiotusen mån santaler anses vara under vapen, fördelade i smärre hopar, utöfvande rån och grymheter, så att man ryser vid att omtala det. I stridigheterna emellan santalerna och engelsmännen hafva likväl allt hittills de sednare varit segrande; och en brydsam fråga är, hvad engelsmännen skola göra med fångarne, som redan uppgå till tusental? Att straffa dem till lifvet, hvilket de som upprorsmän förtjent, lärer lika fullt icke gå an, ty det skulle blifva ett omenskligt slagtande. Att släppa dem fria har också sna stora betänkligheter, sedan de nu en gång fått ysna och smak på att rusa ner från sina bergshöjder för att plundra och mörda i de nedanför på slätterna belägna engelsk-indianska byarne, hvilka härigenom skulle hållas i en ständig fruktan. Man här derföre föreslagit en anhanu åtgärd. På de bördiga slätterna i Pegu finnes tillfälle att föda millioner menniskor och att undanrödja den så ofta förekommande hungersnöden i Madras. men Pegus slätter ligga obrukade i brist på arbetare. Då santalerna äro en mycket arbetsam, härdad stam och aldrig tillförene begätt några otillbörligheter, har man föreslagit att tillfångataga hela den nu så upproriska befolkningen, männer, hustrur och barn med all deras lösa egendom samt flytta och bosätta dem I det britiska Burmah. ) Med hvilken verksamhet hr Reuterdahl, uti Teo logisk Qvartalsskrift, allt omellanåt befattade sig.