Aftonbladet – 6 november 1855, sida 2

Sm Hundra gånger mera än jag nu gör... om det är möjligt! aHvad kan jag säga er mer, mina herrar? Veckan derpå passade jag på då min tant var borta till lotterikontoret och lät enlevera mig af Monteggiano, som ställt allt i ordning å förhand. Det tycktes som han haft upprag af impressarion ) för truppen att ordna allt för aktörernas emottagande. Vi reste dag och natt, så att det dröjde ej länge innan vi voro i Perugia. Jag utgafs för hans syster. Jag profiterade deraf, för att förmå honom att i allo iakttaga ett broderligt uppförande emot mig. Innan jag öfverlemnade mig åt honom ville jag vara införlifvad med truppen, hafva en säker utsigt för framtiden och sålunda en verklig ursäkt att gifva min far. aDet tycktes att Carlino ej väntade ett dylikt beslut; några dagar förflöto, och han sade mig tydligt sina pretentioner; jag framställde pel icke mindre tydlighet min vägran. Så långt e det kommit, då han erhöll ett bref från sin impressario, som underrättade honom att resetureftskulle ändras, och att truppen genast skulle begifva sig till Florens. Jag älskade honom! jag följdå honom till Florens, Der blef det samma tvister, samma an-j språk å hans sida, samma motstånd å min.. n dag sade jag till honom: Den afton, då:: jag första gången gör mitt inträde på scenen, är jag din... Detta vilkor tycktes tillintetgöra de förhoppningar han gjort sig om! min allt uppoffrande kärlek. Han gick ut! vid särdeles dåligt lynne och kom hem myges ket sent. Nu anade jag att det var han som !:s öfvergifvit Checchina, ty att en romarinna:1 från Iransteverino skulle ha låtit enlevera sig; fen engelsman, det syntes mig vara en saga. ! Så mycket jag än älskade Carlino, tyckte jag s Kn j