Aftonbladet – 6 november 1855, sida 1

sade att jag heldre ville gå på Argentinateatern, der sedan några dagar en komisk trupp spelade. Vi gå dit; när vi varit der några ögonblisk, ser jag en turk framkomma på scenen: det var Carlino! Min tant igenkände honom ej till följd af hans stora skägg ... men jag! Dagen derpå satte jag mig nästan mot min vilja vid fönstret. Timman slår... jag varseblifver honom! Denna gång fanns det ingen Checchina . .. hennes familj hade flyttat; och dessutom visste jag väl att hon ej hade återkommit; ehuru rättvisan skulle kunnat efterspana henne och spela henne ett svårt spratt, vet man nog huru vi förhålla oss, vi verkliga romare från fordna tider! För ögonblicket ansvarar jag ej ora karbiniererna hade varit närvarande... Men nu, med ett erd, jag var ej död! S , Det var då ban, föräddaren!... lika tilldragande, lika lättsinnig... ack! jag kände att Jag ännu var lika betagen i honom. Det fanns midt emot vårt hus en trattoria; han satte sig der och började betrakta mig... och jag, i stället för att draga mig tillbaka, stannade qvar, berusad af de blickar han kastade på mig... Då han såg att jag ej aflägsnade mig från fönstret, uppmuntrade det honom otvifvelaktigt, och han började göra tecken åt mig Men jag förstod dem ej; han tog de parti att gå. Jag följde honom med ögonen så länge folket ej hindrade mig att se ho nom, Samma afton i skymningen såg honom återkomma, Han gjorde tecken åt n att komma ned; och på samma. ställe på gi den, hvarest ett år förut min rival hade givit mig ett dolkstyng, hörde jag honom tala om den kärlek han kände för mig... Hvarföre återvända efter att hafva först försmått mig och gjort narr af mig... det