Aftonbladet – 6 november 1855, sida 1

rikt upplyst bod. Han kommer närmare... och på en gång försvinner .han i vår port! Jag var utom mig af hänryckning... och utan att förstå något af dessa besynnerliga mått och steg, lyder jag naturens drift... jag går och öppnar dörren... Just som jag ämnade gå framåt trappan, serjag Monteggiano, som försvinner... med Checchina! Jag föll afdånad på stengolfvet. Då min tant koma hem, hjelpte hon upp mig; huru länge jag legat der, vet jag ejn De nedrigals utropade jag, de bedrogo mig! Ack! jag skall hämnas!s Min tant, som var öfverdrifvet nyfiken, ville veta allt, och för att utgjuta -min harm, berättade jag henne också allt. Jag fick en gtark feber och måste tre dagar ligga till sängs. Under den tiden uppfyllde min tant hela qvarteret med berättelsen om Checchinas intriger, ty hon tyckte ej stort mer om henne in om. Monteggiane, bvilken flera gånger tit-: tat benne i ögonen på alltför nära häll då Uheechina varit slug nog att taga henne med g som skydd. Saken väckte uppseende; den skönas far stängde in henne i källaren för att hindra henne att se Carlino. Men en vacker afton, mina herrar, då jag höll på att vattna mina. blomsterkrukor på gården, hör jag steg bak-: Am mig .ss ; år det du, Ghita? sade någon till mig. Jal svarade jag; och då jag vände mig om, såg jag otydligt skuggan af två perso-. er... och jag kände liksom ett kallt stygn sidan. .w i Hvad är då detta? utropade jag. i Det är för att täppa munnen på dig, svarade mig Checehina. Jag förde handen till Fan och kände den alldeles våt... Mad r den slaka, hon hade gifvtmig ett stygn, warhelst hon kom åt! Jag skrek... jag föll...