Aftonbladet – 6 november 1855, sida 1

som föra till teatern Valle, der det . nnaaftongafe en a Hvem är denne biricchinon, frågade min tant, stött öfver hans sätt att se på folk. Det är ingen biricchinon, skyndade Cheechina att svara, det är en ryktbar aktör från Folkets Port: Monteggiano! Denna kyndsuniet att försvara Carlino förvånade och misshagade mig. Dagen derpå satte jag mig vid fönstret, litet före den timman då Monteggiano brukade gå förbi, och snart såg jag honom komma. Just då han befann sig midt framför huset drog han till hälften ett papper upp ur sin ficka... Jag förstod att det var fråga om ett bref... Mitt hjerta klappade... ack! det klappade... jag nödgades draga mig tillbaka; men i detsamma tyckte jag mig höra ett buller öfwer mitt hufvud, hvilket kom mig att se uppåt, och jag såg Cheechina, som smålog... Den fördömda, hon hade säkert sett allt... Men huru få tag i detta bref? Jag satt hela dagen vid fönstret. Carlino syntes ej till, han som brukade gå förbi Sera gånger. Cheechina hade gått ut få ögonblick sedan hon öfverraskat oss. Föliande dagen ingen Carlino! ej heller dagen derpå! icke på hela veckan! Jag var i. ett tillstånd af der starkaste sinnesrörelse, så mycket mer som Cheechina sade att hon ej hade tid att premenera, och teatern vid la Porto del Popolo hade slutat sina representationer; jag fruktade att Monteggiano skulle ha rest... Men detta bref? hvarföre visa mig det, utan att sedan försöka att lemna mig det? Jag förstod intet, och jag led mycket! En afton satt jag stödd met fönsterposten, utan ljus i rummet; min tant hade gått ut. Jag tänkte på Carliso, då jag varsebNitver honom, smygande sig längs med husen; — jag hade igenkänt honom då han gick törbi en