Aftonbladet – 5 november 1855, sida 2

der Ludvig XIV de förnämste vid hofvet studerade den ryktbare skådespelaren Baron för att gå och tala såsom han. Men, se här hvad jag kan anföra af den sköna transteverinskans berättelse: Jag var femton år gammal. Min far hade länge varit enkling; han hade ett slags uppsigt öfver vagnar på vägen till. Neapel. Vi voro fattiga, men Jag hade en morbror, gynnad af en kardinal; och genom honom hoppades vi något. Min far var ibland borta hela veckor, och jag var ensam hemma med en gammal slägtinge, hvilkenutsatte på lotteri alla -penningar som funnos i vårt hus. Alltid disputerade vi. Det var en gammal toka! Hon är nu död; hon förtjenade ej bättre. Vid påfven Pius VIII:s val lemnade hon mig tre dagar utan mat, endast för att söka fullfölja numrorna på valsedlarne, som slogo felt i konklaven. Hon hvilar nu i jorden; låtom oss ej mer tala om henne ! l samma hus som vi bodde äfven en annan familj; jag var ofta tillsammans med den äldsta flickan, som var tre år äldre än jag Hon tog mig ofta med sig då hon och hennes mör gingo ut och promenerade på torget Navonejeller Corso. Påden tiden fanns det bredvid Folkets Port en teater för elever, den vi stundom besökte; detta behagade mig ofantligt mycket mera än våra vanliga aktörers, meo Pataccas och Cassandrinos, gester. Det som isynnerhet förtjuste mig hå teatern vid Folkets Port, var att se unga flickor, som jag visste ej voro för mer än jag, klädda som prinsessor. Jag måste nu säga. er att bland dessa elever var det en vacker gosse, som alltid spelade älskare; man kallade honom Monteggiano, derföre att han var från qvarteret de Sju Kullarne. Det gjorde mig så stor nöje att se honom, att jag drömde om honom om nätterna; och jag föreställde mig att han sade