Aftonbladet – 5 november 1855, sida 1

NN EN HODELLS HISTORIA Öföersättning från franskan. I För några år sedan mötte man ofta i vissa FIER af Rom en lång fiicka af sällsynt skönhet, med namnet Ghita. Vi säga af en sällsynt skönhet... låtom oss likväl närmare förklara detta. Hennes skönhet hade den renaste romerska typ, lugn, orörlig, klassisk som ansigtena på de namnkunnigaste grekiska bildstoder, bildhuggerikonstens idealer, Men för att säga rent ut min tanka, förklarar jag att jag afskyr dessa fåransigten, prydda med åtskilliga Venus namn: Anadyomene, Pudica, Aphrodite, Callipyge etc. Fritt må man säga att Jean Coustou. och .Coisevox tillhöra en underhaltig skola; jag tycker likväl om deras nymfers småleende, och mellan den grekiska stelheten och den sträfva manierismen drömmer jag mig ett mellanting, som Canova framställt något för kallt, för att hos honom fullkomligt skulle finna hvad ie Och dessutom — jag måste väl big hvad jag älskar är uttrycket, anletsdragen, det må nu vara hos marmorn elleri lefvande lifvet... Alltså, huru skön Ghita än var, skulle hon likväl, hastigt förstenad genom något underverk, kunnat sättas som make till Praxiteles arbete, på talarestolen i Florens. Ghita erbjöd mig endast den stela skönheten hös den grekiska bildhuggeriskolan; och jag tror att jag, i motsats till engelsmannen som kände en så svindlande hänförelse vid åsynen af Rättvisans staty vid Paul III:s graf i S:t Peterskyrkan i Rom, skulle ha varit fullkomligt likgiltig för denna stela och lydnadsbjudande skönhet, åt hvilken jag måste lemna lats då hon kom för att sitta i SMS atelier; ty Ghita gjorde tjenst som modell, då hon fann någon hederlig målare, som ej