Aftonbladet – 3 november 1855, sida 3

utt poluiskammaren gjorda DbeKaAnnelse. Fängelsedirektören löjtnant Loch hade dock efter erhållen upplysning om Larssons fällda yttranden föranstaltat derom att hr fångpredikanten Waden innan ransakningen börjades dagligen besökte Larsson utivcellen. t Larsson inställdes nu, iklädd fångdrägten. En djup tystnad rådde i sessionssalen. Hvar och en väntade med spänd uppmärksamhet på att få höra svaret på den af domhafvanden framställda fråga: Vidhåller Larsson sin uti poliskammaren afgifna bekännelse, att hafva mördat skepparen Westerberg och sedan tillgripit hans penningar? Larsson teg några ögonblick, kastade skarpa blickar omkring sig, liksom sökte han att få se någon bland åhörarne. Slutligen svarade han under en djup suck: — Ja, jag erkänner alltsammans., Domhafvanden (förevisande yxan och knifven hvarmed mordet föröfvades). Hvar kom Larsson öfver yxan och knifven? Larsson; Jo, yxan stod i spiseln uti kajutan, och knifven låg på en afsats ofvanför spiseln. Domhafvanden. Hvad var det som ingaf Larsson: tanken på att föröfva detta grofva brott? Larsson. Jag hade aldrig föresatt mig att mörda skepparen, endast att tillgripa hans penningar, ty jag hade på spel förlorat alla mina kläder, så att jag var alldeles utblottad. Hade jag icke tappat skrinet i golfvet och skepparen genom bullret blifvit väckt, så hade det varit min afsigt att taga penningarne och med båten skaffa mig iland. Nuvaknade emellertid skepparen och hans besättning, och då skepparen först rusade på mig, ryekte jag yxan från honom; och för att försvara mig, tilldelade jag honom hugg. Domhafvanden. Jag hör att Larsson ännu vill söka göra troligt, att skepparen först med yxam anfallit Larsson, ehuru han icke har spår efter ringaste misshandling. — Erkänn fullständigt sitt grofva brott och lätta sitt samvete från den tunga bördan, att fortfarande ljuga inför både Gud och menniskor, samt uppgif om icke Larsson blifvit af någon annan öfvertalad till stölden, om icke till mordet. Larsson. Jag vidhåller min gjorda bekännelse ingen har tillrådt mig det ringaste, ingen har varit med -mig i samråd. Domhafvanden. Larsson har icke allenast; tillgripit ur och penningar, utan äfven kläde som förvarades. i skepparens kista; och dessutom måste Larsson rcdogöra för hvarest han gjort af med öfriga tillgripne.: penningar, än de som vid häktandet anträffades hos: honom. Matrosen Nordberg har uppgifvit att skep-paren innehade 6 å 700 rdr rgs, och Larsson har en-dast kunnat redogöra för omkring 500 rdr rgs. Larsson. Jag har icke tagit mer penningar än: det belopp för hvilket jag redogjort. Jag togrendastpenningarne och de båda uren, klädet låg qvar ij kistan. Under vägen hit har jag förstört endast 5; rdr bko; för de öfriga penningarne som saknades köpte jag kläder hos Thalin. Domhafvanden. Kanhända Larsson varit på någon: spelklubb och spelat bort pengar? Larsson. Hur skulle jag kunna hafva varit der, då jag efter tilldragelsen var här i staden endast cm natt, då jag låg och sof hos vaktmästaren Jersson vid Prestgatan ? Domhafvanden. Påminner Larsson sig hurw m? nga hugg han med yxan och derefter med Kknifv? tilldelade skepparen? Larsson. Det minns jag icke, ty Jag b gg så mycket jag orkade. Domhafvanden. Tilldelade Larssor, honom några hugg sedan Larsson åter kom ned i kajutan efter det matroserna aflägsnat sig? Larsson. Sedan jag såg att matroserna begifvit sig från fartyget och den förbiseglande storbåten aflägsnat sig, gick jag ned i kajutan och bröt upp kistan med yxan; men jag rörde icke vid skepparen det ringaste; han låg då sanslös på golfvet. Domhafvanden. Hurn kunde Larsson, under det skepparen låg badande i sitt blod och nära att uppgifra andan, hafva mod och kraft att med den af blod nedsuddlade yxan uppbryta kistan och derur tillgripa penningarne? Larsson är ju ännu endast 23 år gammal! Ångrar icke Larsson djupt det rysliga brott han föröfvat ? Larsson (under djupa suckar). Jo det gör jag visst ! Jag har förut aldrig uppfört mig oanständigt hvarest jag varit. Domhafvanden. Vid polisförhöret har mot Larsson anledning till misstankar förekommit att han, som någon tid förut åtföljt skepparen Westerlund ut åt Åkärgärden, haft för afsigt att bestjäla och mörda denne. Larsson. Nej, bevars! Jag frös om natten och bultade på kajutsdörren endast för att få eld på min pipa; jag låg i lastrummet. Domhafvanden förklarade nu, att han till denna dag icke låtit inkalla den mängd personer som blifvit hörda i polisen, emedan han först ville höra om Larsson vidhöll sin bekännelse. Till nästa rättegångsdag skulle nödiga vittnen äfvensom de båda matroserna inkallas. Innan Larsson återfördes till eellen tillspordes han afdomhafvanden, om han läste Guds ord och betänkte de förmaningar själasörjaren gjorde honom. — nJa, det gör jag visst; jag läser Bibeln mycket, svarade den anklagade. — Grundläggaren Petter Jonsson, boende i huset n:o 26 vid Holländaregatan å Norr, har i torsdagsafton å polisvaktkontoret anhållit om biträde för att freda sig och sin hustru mot af sonen, smedsarbetaren Johan Jonsson, begångna våldsamheter... Då denne vid poliskonstaplars ankomst till stället uppförde sig i högsta grad vildsint, affördes han i häkte, derifrån han följande dag inställdes i poliskammaren. Genom vunna upplysningar vid förhöret tycktes dock fadren sjelf vara närmaste anledningen till uppträdet, emedan han, då sonen hemkommit berusad af starka dryeker, skall hafva slagit denne och således bringat sonen till den beklagliga ytterlighet som nu fört honom i häkte. Som ingen af den häktades föräldrar voro närvarande vid förhöret, anstår vidare ransakning till nästa tisdag och hvartill fadren skall åläggas närvara. Johan Jonsson hålles fortfarande häktad. — Fem personer, hvilka förliden fredags morgon vid Norrtull uppfångat till staden anlände landtboer samt af dem inköpt varor, blefvo samma dag i poliskammaren dömda till böter. — Polisransakning har i dag ytterligare hållits angående den genom stadsfiskalen Kock gjorda upptäckten, att kortfabrikören Johansson, som drifvit sin tillverkning under firma A. Boman, försålt spelkort med falska stämplar. Förhöret hölls äfven denna dag enskildt. Johansson har allt sedan i onsdags varit saknad i sin bostad. — För så väl detta som öfriga i dag i poliskammaren förekomne mål skall em måndag redogöras. Rus, slagsmål och dråp. I lag, der drängar och-arbetsfolk öfverlemna sig åt dryckenskapens vådliga förlustelse, händer som oftast att det långmodiga nordiska lynnet antager en retlig beskaffenhet, yttrande sig än i ordvexling än i brottning m. m.; men dessa utan all ovänskap började strider urarta, i följd af de tvistandes upphetsade sinnesförfattning, merändels till blodiga slagsmål, dervid de rasande kämparne, glömske af den menskliga naturens vansklighet, trumfa på hvarandra liksom voro. deras kroppar af jern, riktande sina öfverdådiga slag företrädesvis mot de delar af kroppen som för lifvets bevarande äro mest ömtåliga. Huru mången af slika dryckeskämpar har icke, sedan ruset bortdunstat, med bestörtning och förskräckelse förnummit sig hafva föröfvat grymheter, dem han aldrig skulle trott sig i stånd att begå. En likartad händelse är följande: Söndagen den 14 Maj sistlidet år, från klockan !1 förmiddagen, voro drän garne Johan Johansson och Johannes Carlsson i Öjasjömåla samt torparen Peciter Lennartsson från Knäls