Aftonbladet – 3 november 1855, sida 2

tagande i hufvudstaden, komma k kolerasjuke e någon grad af motvigt för det oupphörligt stegrade utgifvandet af aktier och assignationer. Law var blott att förlikna vid en stackars besvärjare, i händerna på den mäktige ande han frammanat, hvilken tvingade honom att i förtviflan fortgå med sina besvärjningar, till både eget och allmänt förderf. Han tänkte från börj jan endast frammana litet vind i seglen; regenten framkallade hvirfvelvinden. Rådets undersökningar af kompaniets affärer rönte intet för folket lyckligt resultat. De rinsar och förnäma adelsmän, som riktat sig medelst alla slags bedrägerier och vrängningar, undsluppo ostraffade och fingo behålla större delen af sitt byte. Många af plötsligen rike vordne, som höjt sig ur mörkret till en hissnande höjd af inbillad storhet och lefvat ett lif, fullt af dåraktiga och ömkliga utsväfningar, vaknade nu, liksom från en dröm, till sin ursprungliga fattigdom, nu genom den föregående upphöjelsen dubbelt svår och förödmjukande att bära. Största tyngden af det onda drabbade dock samhällets omistligaste klasser — hederliga arbetare och handtverkz arg, som blifvit lockade. från sina yrkens lugna sysselsättningar till spekulationernas vådliga hasardspel. Äfven tusentals familjer, som en gång lefvat i välmåga, hade nu genom sitt allt för stora förtroende till styrelsen blifvit bragta i nöd. Det blef en allmän förvirring i finanserna, som länge utöfvade ett menligt inflytande på nationens välmåga; men oly ckligast verkade dock systemets bedröfliga följder på nationens moraliska karakter. Tro på heder och ära, och helgden af gifna löften i fråga om affärer fanns icke till. Hvarje sätt att tillegna sig en ögonblicklig vinst eller undgå det närvarandes svårigheter, fördrogs utan anmärkningar. Medan en sådan beklaglig slapphet i principerna rådde bland de arbetande klas