Aftonbladet – 3 november 1855, sida 1

liga summan. : På detta sätt hämnades parlamentet sin landsflykt. Under hela denna tid blef banksystemet allt mera förvirradt och inveckladt. Börsen hade någon tid förut blifvit förflyttad till Place Vendöme, men då oron och bullret blefvo alltför outhärdliga för detta qvarters förnäma invånare och isynnerhet för kansleren, som bodde der, så erbjödo prinsen och prinsessan Carignon, båda ifriga spekulanter i Missisippifonderna, sitt hotell till en samlingsplats för mammons tillbedjare. Anbudet emottogs. En mängd baracker uppbyggdes i trädgården för aktiekrämarne, och cn befallning aftvingades regenten, under förevändning att befästa den allmänna ordningen, enligt hvilken alla köp skulle vara ogiltiga som ej afslötos i dessa baracker. Hyran för dem stegrades genast till hundra livres i månaden för hvarje, och det hela gaf de adliga egarne en oadlig inkomst af en half million livres. Vinningsraseriet hade dock nu upphört. En allmän klenmodighet efterträdde det. Sauve qui peut! var dagens lösen. Alla åtrådde att utbyta de i värde fallande sedlarne mot någonting af oantastligt och permanent värde. Då penningar ej stodo att få, var man färdig att 1 pappersmynt betala hvad som helst för juveler, ädelstenar, silfverserviser, porsliner samt nipper af guld och silfver. Jord köptes på femtio år, och man skattade sig lyck-. lig att uppgöra handeln på dessa vilkor. Monopolier blefvo nu en vurm inom den på pappersmynt rika adeln. Hertigen de la Foue köpte upp nära nog all talg, ister och såpa; andra katte och specerier, andra hö och hatra. Handeln med utlandet blef nästan omöjlig. De holländska och engelska köpminnens skulder liqviderades med samma värdelösa mynt, emedan allt redbart mynt försvunnit. Alla förhållanden mellan fordringsegare och gil