Aftonbladet – 3 november 1855, sida 1

lierna — det var mer än som kunde uthärdas. Han beslöt att straffa de uppstudsige. Abbå Dubois och Law föreslogo ett mycket enkelt sätt; nemligen att helt och hållet afskaffa parlamentet, hvilket, enligt deras påstående, längt ifrån att vara nyttigt, blott var ett oupphörligt hinder för de allmänna ärendenas framåtskridande. Regenten var halft böjd att lyssna till deras råd, men antog, efter mognare öfverläggningar och några bättre vänners ingifvelser, ett mindre halsbrytande sätt att gå till väga. Den 20 Juli, tidigt på morgonen, sattes vakt vid alla ingångar till parlamentets samlingsrum. Likaså vid porten till förste presidentens hus, äfvensom utanför hvec särskild parlamentsledamots bostad. D blefvo alla 1 första ögonblicket högligen förskräckta, till dess en befallning från konungen slutligen kom dem tillhanda, att inom tvenne dagar alla begifva sig till Pontoise, dit parlamentet således godtyckligen förflyttades. i Denna despotiska handling, säger Voltaire, skulle vid hvarje annat tillfälle gifvit anledning till uppror; men nu var ena hälften af parisarne upptagen af sin ruin, och den andra af tanken på sina inbillade rikedomar, hvilka så snart skulle försvinna. Presidenten och parlamentsledamöterna underkastade sig förvisningen utan att knota samt begåfvo sig till-och med dit lika glädtigt som på en lustfärd och beredde sig att under landsflykten föra ett si muntert lefnadssätt som möjligt. Muskctörerna, som tagit det utrymda parlamentshusct 1 besittning, utgjorde en glad kär af unga män på modet; de roade sig nu med att göra visor och skrifva pasquiller på de landsflyktige lagstiftarnes bekostnad, samt bildade slutligen, för att fördrifva tiden, ett slags nytt parlament inom sig sjelfva, eller rättare en parodi på det gamla; valde sina presiden