(Insändt.) Uti Aftonbladet för den 19 Oktober förekommer en af v. kommissionslandtmätaren hr OC. v. Storckenfeldt emot hr öfverdirektören och riddaren IL. B. Falkman införd uppsats, i hvilken tonen och sättet, på hvilket författaren uppträdt emot sin högsta förman, känd för utmärkt skicklighet och nit, samt derföre aktad och värderad af hela landtmäterikåren, är så betecknande att allmänheten deraf bör kunna göra sig ett riktigt begrepp om författarens personlighet. Vid nämnde uppsats är bifogadt ett utdrag af ett i kongl. generallandtmäterikontoret fördt pro tokoll för den 2 Juli, i hvilket undertecknad finner ig onödigtvis indragen och framställd på ett sätt att den med förhållanderna obekante deraf kan draga j öutsatser, menliga för det anseende jag möjligen kunnat förvärfva mig inom den ort der jag arbetar. : en landtmätare, mera än en annan tjensteman, i är beroende af allmänna omdömet, tvingas jag, genom en kamrats tanklöshet, för att ej säga något värre, till obehaget att på detta sätt uppträda med förklaring att de tjensteförsummelser, ej tjenstefel, hvarföre jag varit af landtmäterifiskalen tilltalad, bett i uraktlåtenhet att i behörig tid till landtmäter kontoret insända mina årsredogörelser och renovaioner af afslutade förrättningar; en för en lönlös tjensteman ganska betungande skyldighet, hvilken försummelse jag vet flere låtit komma sig till last, utan att deras namn, på sätt mitt nu blifvit, exponerats i en af Sverges mest spridda tidningar. ÅA. W. Ekinger, Vv. kommissionslandt