han sin trooch huldhetsed som fransk undersåte och blef, efter att således hafva öfvervunnit alla mellanliggande hinder, af regenten upphöjd till contröleur general. Så van hade allmänheten blifvit vid alla denna finanshjeltes taskspelarkonster, att ingen tycktes bestört eller förvånad öfver denna hastiga upphöjelse. Tvärtom blef han, efter att sålunda hafva kommit i besittning af ett högt embete och en nästan oinskränkt makt, mer än någonsin föremål för en fal tillbedjan. Män af rang och höga värdigheter trängdes i hans förmak, tåligt väntande att hvar 1 sin ordning få Od och förnäma damer nedläto sig att taga plats på baksätet i hans hustrus och döttrars ekipager, som om de åkt tillsammans med prinsessor af kunglig härkomst. Law började få hufvudet förvridet af all denna upphöjelse och begynte fika efter aristokratiska utmärkelser. Det skulle bli en bal på hofvet, der åtskilliga af de unga adelsmännen skulle dansa i en balett tillsammans med den unge konungen. Law fordrade att hans son skulle få vara med, och regenten samtyckte. Detta stötte adelns unga telni för hufvudet, och de hånade den oför parvenyen. Deras föräldrar, rädda att misshaga denne moderne Midas, gjorde dem fåfänga föreställningar. Ynglingarne hade ännu icke insupit den allmänna passionen för penningen, utan höllo sig blott till sina urgamla anor. Den unge Law iönte förakt och hån från alla sidor, och allmänheten berömde hans plågoandar för deras mod. Ett sjukdomsantall kom lägligt till pass. för att befria ynglingen från åtnjutandet af en hedersbevisning hvilken skulle kostat honom otaliga smädelser och förargelser. I Februari 1720, kort efter Laws utnämning till sitt höga embete, förenades banken med Indiska kompaniet, hvaraf det hela fick sitt namn. En förordning stadgade, att som banken var kunglig, vat det konungens skyldighet att honorera dess vexlar; då han nu åt kompaniet öfverlemnade bankens styrelse för femtio år, sålde han till den femtio mil