väg sill sir Gola, hvilken jag famn i den framakjutsa löpgrafren, och för kväken jag omtalade hvad som skett. Han skakade min hand oeh tackade mig -för den gjorda tjensten. Jag giek sedan till eftertruppen för att rapportera min lyekliga återkomst för öfverste Hay, hvilken, liksom de andra offieerarne och seldaierna, var glad öfrer ait Redan var i vårt våld. — Tron på vampyrer är ännu ganska allmän i flera Kuropas länder. Se här hvad em tysk tidning berättar om en händelse som nyligen skall hafva egt rum uti en liten by i Dalmatiens bergstrakt. Naturligtvis får nämde tidning sjelf svara för sanningsenligheten af sina uppgifter: En ung, vacker flicka hade haft flera giftermålsanbud. Efter tusende betänkligheter bestämde hon sig slutligen för en af friarne. Sedan saken var afgjord, begaf sig den unge mannen genast till Därmaste stad, för att åt sin fästmö köpa några presenter, sådana som man der i landet brukar gifra sin blifvande hustru. Han tänkte ieke vara tillbaka förr än fram met natten. Om aftonen, då fadern med några vänner eeh grannar firade sin dotters förlofning, blefvo de plötsligt störda af ett förfärligt skri, som kom från sängkammaren, dit den unga fästmön begifvit sig med sin mor. Alla gästerna grepo till sina vapen, i tanka att det var någon hemsökelse af röfvare. Då de störtade in i rummet, möttes de af em hemsk syn. Modren, med bleka: kinder, vilda bliekar och utslaget hår, hölliarmarne sin afsvimmade dotter, under det hon gång efter annan med hjertskärande röst ropade: EBn vampyr! En vampyr! Min dotter är död!s Händelsevis passerade en läkare genom byn. Då han hörde ropen steg han in i huset och försökte lagna familjen oeh dess gäster. Siella (detta var den manga fliekans namn) fick ett hjertstyrkande medel, eeh återkommen till sans berättade hon att hon sett en blek man i liksvepning kommain genom fönstret. och att denne man kastat sig öfver henne och bitit henne i halsen. Doktorn förkastade såsom högst esannelik den syn den unga fliekan påstod sig håfra haft, men fadern behandlade honom som en otrogen tviflare, och medren förklarade att hon med sina egna ögon sett den ryslige vampyren, i hvilken hon helt tydligt igenkänt en af hennes dotters fordne. friare, vid namn Krysoewsky, som bott i gramnskapet, men för en fjorton dagar sedan aflidit. Emellertid visade sig den unga fliiekan ytterst förtviflad. Man samlade genast alla amuletter som funRos i byn och hängde dem på hennes hals. Fadern eeh husets vänxrer svure på att de följande morgon skulle uppgräfva Krysnewskys lik oeh bränna det i närvaro af alla byns invånare. Natten förflöt under stor ore, och ingenting kunde lugna de olyekliga föräldrarne. I daggryningen begaf man sig på väg till grafren; männerna beväpnade med bösser oeh qvinnorna med det första bästa vapen de fått tag uti, under oupphörliga besvärjelser osh förbannelser mot den döde. Grafren öppnades, och i det ögonbliek svepringen togs bort från liket, splittrades dess hufvud af tjugo skoit. Liket upplyftes, lades på ett bål oeh brändes, under hopers kannibaliska dansar och vilda rop. Fyra dagar derefier dreg den unga fliekam sin sista susk. Emöollertid önskade läkaren taga rede på rätta förhållandet med detta så egna dödsfall. Har afteg bandaget kring flickans hale, hvilket, medan hen knav lefde, hvarken hen sjelf eller hemnes familj tillåtit, at: man fiek rubba. Mu upptäekte har vid början a strupen ett litet sår, som knappast tillät sonden at intränga; det tycktes vara 6 till 7 eentimetres djupt. Han tredde sig nu kunna ådagalägga att fliskan blifvit mördad med en sadelinakaresyl. På sina förfrågwirgar hos föräldrarne em hennes fordna friareg olika yrken, fiek ham veta att bland dem verkligen fann: en sadelmakare. Sedan den natt brottet blifrit be singet hade den unge mannen försvunnit från trakten, utan att man kunnat upptäeka hvari han :begifvit sig. På dena unga flickans begrafningsdag kom en kringvandrande krämare osh berättade, att han vid öfvervadandet af en bäek, den han varit tvungen att passera för att komma till byn, funnit liket af en menniska hängande på en skarp klippspets Byns invånare begåfro sig genast till stället, der de funno liket efter sadelmakaren, som hade mördat sig sjelf genom att störta sig från de stranden omgifvande höga klipperna ned i bäeken. Oaktadt dessa de klaraste bevis på ett begånget mord, framhärdade likväl fliekans familj i den tren att hen blifvit södad af en vampyr. — Besyanerlig tankspriddhet. En doktor Stukely aflade en dag, enligt öfverenskommelse, ett besök hes sir Isaae Newton. Tjenaren sade, ati har var i sin studerkammare eeh att ingen fiek störa honom der; men som det var nära middagstiden, satte doktora sig ned för att vänta på honem. Efier er kort stund inbars en stekt kyekling under ett losk till middagen. En timma förflöt ech Newton kom ieke. Då uppåt doktorn fegeln, betäekte åter de: tomma fatet samt gaf tjenaren befallning att tillaga en annan åt sin herre. Innan den var färdig inträdde den berömde mannen. Han bad om ursäkt för sitt dröjsmål eeh tillade: Gif mig blott tid att göra en kort måltid, oeh jag skall vara till er tjenst; jag är uttröttad och matt.s Sedan han yttrat detta afteg han leeket till det tomma fatet och vände tig utan minsta förundran, till Stukely med ett leende: Se, yttrade han, så tankspridda vi lärde kunna vara; jag hade glöret att jag redan spisat. — Rättelse: I står att till lektor vid härvaran