Aftonbladet – 31 oktober 1855, sida 2

ett oerhördt försprång, och deras föreställningar förvandlas alltid till fakta. Osanna rykten flöge nu från mun till mun, om ofelbara medel till lycka, plötsligen uppfunna. Ju öfverdrifnare fabeln var, dess mera obetingadt blef den trodd. Att tvifla var att väcka förtrytelse, eller utsätta sig för gäckeri. Under en tid af allmän bedårelse erfordras det i sanning ej heller litet mod för att betvifla ett populärt bedrägeri. Paris blef nu dragningspunkten för alla äfventyrare och girigbukar, som samlade sig der, icke endast från landsorten, utan äfven från närbelägna länder. Ett slags börs inrättades vid Rue Quincampaix och blef genast samlingsplatsen för alla fondspelare. Den öppnades klockan sju vid trumhvirflars och klockors ljud och tillslöts om qvällarne vid samma signaler. Vakter voro utsatta längs de närbelägna gatorna för att vidmakthalla ordningen och utestänga hästar och ekipager. Utmed hela gatan svärmade det dagen i ända, som i en bikupa. Köp af alla slag uppgjordes med största ifver. Aktier gingo ur hand och i hand, stigande i värde, man visste icke hvarföre. Rikedomar samlades på ett ögonblick och liksom genom ett trollslag, och hvarje lycklig kupp lockade de kringstående till ännu mera vågade tärningkast. Febern fortfor med tilltagande intensitet allt som dapen framskred, och när om aftonen trumman ljöd och klockorna ringde då börsen skulle tillstängas, hördes der utrop af otälighet och förtvifian, som om lyckans hjul plötsligen blifvit stannädt då det just var i begrepp att göra den lyckligaste vändningen. För att nedstörta alla klasser i denna hvirflande afgrund, splittrade nu Law aktierna af den femtio millioner starka fonden, hvar och en i etthundra smärre aktier, derigenom, liksom vid splittringen af lottsedlar, görande det ! möjligt äfven för de mindre bemedlade attl