Aftonbladet – 31 oktober 1855, sida 2

och oböjlige fader; hans deraf föranledda planer att rymma landet, samt slutligen hans förmälning redan såsom kronprins med prinsessan Elisabeth af Braunschweig, låta författarne i stycket uppträda såväl den gamle Fredrik Wilhelm I, som dennes gemål, drottning Sofia, och prins Fredriks brud, prinsessan Elisabeth. Arbetet torde kunna kallas ett effektstycke, deri författarne, med begagnande af nämnde historiska fakta såsom ram eller stomme, och dennas omflätande med ett par kärleksintriger, beredt sig tillfälle att åstadkomma några effektrika scener. Något högre konstvärde har arbetet deremot icke. Ville man betrakta det såsom historisk tidsbild och karaktersteckning, skulle man finna att alltför många och alltför väsendtliga afvikelser blifvit gjorda från den historiska sanningen, och att ämnets behandling nog mycket förråder den hos fransmän vanliga ytlighet i kunskapen om dem främmande förhållanden. Betraktadt åter såsom intrigstycke, skulle man i arbetet sakna den öfverlägsna talent uti planläggning och i detaljernas utarbetande, som ensamt förmår gifva intresse åt sådana stycken. Dialogen är på sina ställen skäligen klen; en tom, kärnlös bombast får göra skäl för lyftning i språket, och för uttryckande af starkare känslor och djupare sinnesrörelser möter man esomoftast dessa stereotypa fraser, på hvilka dramatiska dussinfabrikauter i alla länder synas ha tagit patent. Det idkeliga bullret med lefveoch hurrarop gör äfvenledes ett mindre behagligt intryck. Rolfördelningen var i allmänhet god, om man undantager att hr Pousette erhållit en för honom högst otacksam rol. Hufvudrolernas utförande och samspelet i allmänhet lofvar äfven att blifva tillfredsställande, då man hinner något sorgfälligare inöfva stycket, Bland de medspelande märkte man två nyanställda sujetter, hvilka nu för första gången uppträdde på Mindre teatern. Uti den ena igenkände man med nöje mamsell Lundgård från Djurgårdsteatern. Med en nätt och i kuplettsången lämplig röst förenar mll L. vackra anlag för scenen, och har redan hunnit förvärfva ledighet i rörelser oeh ett visst välde öfver minspelet. Äfven den andre debutanten, hr Paul, har tillförene uppträdt på hufvudstadens småteatrar. Han synes ha behof af trägna bemödanden för att förvärfva den oda hållning, som i allmänhet utmärker Mindre teaterns skådespelare. Aftonens andra nyhet, Enlevsringen, kallas studentskärat med sång i en akt, uvenskt original. Stycket ses, eller rättare höres med nöje för åtskilliga muntra kupletters skull, hvilka föredragas dels på Bellmansmelodier, dels på allbekanta operamelodier. Äfven i detta styeke framställde Mindre teatern en ny-anställd sujet, nemligen fru Broman, som jemte sin man öfvergått dit från Södra teatern. Scenen är i detta lilla stycke förlagd till Upsala. En väl utförd fond-dekoration med slottet och domkyrkan väckte en angenäm sensation i salongen. Södra teatern öppnades förliden söndag med två från föregående spelår bekanta stycken, Böghs Aprilnarri och Hedbergs efter Kotaebue bearbetade komedi En hufvudpassion. Den af hr Broman tillförene utförda rol i detta särdeles roliga och mycket omtyckta stycke spelades nu af hr Zetterholm, hvilken, såsom bekant är, numera öfvertagit ledningen af den Weseliska truppen. Huset var fullt och de återkomne skådespelarne helsades med applådissementer.