Aftonbladet – 29 oktober 1855, sida 2

2 BEFILVv., VA MANSOOR AED TT så är sådant ganska illa och bör i hvarje särskildt fall anmärkas. Regeln för dessa tillsättningar synes oss i detta fall likväl vara den, att i första rummet söka få de redbaraste, pålitligaste och för uppdragets uppfyllande lämpligaste personer, och att först 1 andra rummet, i händelse qvalifikationerna för platsen hos flera sökande kunna anses fullkomligt lika, göra afseende på meriter som blifvit ådagalagda inom helt olika tjenstebefattningar. Hr Tellefsens konsert, Den betydande opinion, som denne konstnär redan vid sitt förra uppträdande förvärfvade sig, har vid detta tillfälle, som medgaf en mera mångsidig och allmän utveckling af hans talent, endast kunnat ytterligare stadga sig. Hans stil utmärker sig isynnerhet genom en sällsynt adel och renhet, och dernäst bör nämnas det företräde han eger framför de flesta här hörda pianister uti sin mjuka och elastiska ton, som är mäktig af alla nyanser och isynnerhet i pianot utvecklar en ovanlig finess. Dock saknar den icke heller kraft — då man nemligen ej tar detta ord uti dess allmänna materiellare mening, i hvilken vi visserligen icke sakna kraftfulla pianister. För öfrigt fann man i hr T:s spel vid detta tillfälle någon gång en viss irritation, som icke bör förvåna, då man känner hr Tis missöde denna afton, hvilket ofvanför närmare uppgifves. Att det icke utöfvadef en än märkbarare verkan på hans exekution, kan endast vittna fördelaktigt om hans beherrskning af sitt instrument. Aftonens glanspunkt var Mozarts åttonde pianokonsert, D moll: en komposition, hvars höga förträfflighet endast uppnås af dess allmänfattlighet. För öfrigt är detta verk en allvarsam pröfvosten för pianisten, och redan af de första åtta takterna kan man med temlig visshet bedöma huruvida han är mäktig af den klassiska stilen eller ej. Hr T:s föredrag af pjesen kan gälla såsom ett mönster af uttrycksfull frasering, af fin accentuation, af den renaste smak, och förtjenar studeras. — Det ej lätta orkesterpartiet utfördes till alla delar utmärkt. Vid tripelkonserten med stränginstrumenter af Seb. Bach biträddes hr T. af hr Norman och en dilettant. För musikvännen var ett ovanligt intresse fästadt vid upptagandet af denna komposition, som eger ett, om ock ej alltid förenadt, högt historiskt och musikaliskt värde. I allegrot och sicilianot torde det förstnämda vara öfvervägande: man fann ett stadigt och gediget genomförande af de visserligen något barska motiverna, som nogsamt bevittna att fader Bach ej genom någon si rensång sökte förtrolla sin publik. Först uti finalet uppträder den gamle magikern i hela sin glans: i de mest omvexlande, än fria, än kontrapunktiska former lemnar han fritt lopp åt de humoristiska ingifvelserna af ett bland de mest originella snillen som någonsin gästat vår jord. Hr T:s egen pianokonsert innerhåller i sin hel het och helst i andantet åtskilliga vackra motiver, ehuru denna konsert — hans första — i behandling af form och instrumentation ej kan mäta sig med hans förut hörda. — Dessutom gaf hr T. åtskilliga salongstycken, såsom etyder, divertimenti i mazurka och valsform, Marche funtbre, Nocturne m. m., dels af sin egen, dels af Chopins temligen koketta komposition. Dessa det nittonde seklets elfvor, som denna gång blott infunnit sig i alltför stor mängd, erhöllo af hr T:s konstrika hand den mest luftiga och eleganta drapering man kunde önska. Ett högst intressant nummer var Pavanan, denna sköna fornspanska relik, full af grace och romantik, hvilken just är hvad som felas vår tids gracer. Denna pjes tithör det 16:de seklet och består af en gravitetisk dansmelodi, spelad af orkestern och ackompagnerad af en koralmessig sats som utföres af en sångkör, hvilket frampbringar en lika vacker som originel. kontrasteffekt. Pavanan kallades på sin tid företrädesvis den stora dansen och utfördes blott i full galakostym samt skall härleda sitt namn från ordet Pavone (påfågel). Vid närvarande tillfälle förlorade pjesen större delen af sin effekt, emedan sångens uthållande harmonier, hvilka endast böra hvila såsom ett lätt flor öfver orkestermelodien, genom sin högljuddhet undertryckte densamma, så att den pikanta instrumentationen endast dunkelt framskymtade här och der. Vi hoppas att man framdeles måtte med fördelaktigare föredrag -få återhöra denna intressanta komposition, då äfven en renare intonation i sången vore önskvärd. Dessutom hörde man en aria ur Semiramide, rikligen utrustad med fioriturer, hvilka af fröken Westerstrand återgåfvos med all hennes lysande konst i denna genre. Af hr Arnold gafs en violoncellpjes: att det var Servais fanjasi öfver Längtansvalsen ansågs med skäl öfverflödigt att nämna i programmet, likasom vi anse öfverflödigt att särskildt omnämna dess utmärkta exekution. Föröfrigt har denna celebra pjes efter hand sammansmält betydigt, hvaraf man kan hemta anledning till den förhoppning att den småningom skall aelt och hället försvinna. Konserten började med Figaro-ouvertyren, som synnerligen egnar sig tillatt försätta åhöarne uti godt lynne, hvilket icke heller uteolef. Operasalongen var nära full och konsertgifvaren såväl som fröken Westerstrand och hr Arnold framropades efter sina nummer. ÖSTERSJÖN. Från Memel berättas den 21 Okt. att en engelsk korvett nedskjutet ett ryskt gränsvakthus 2 mil från Libau, Båtar landsattes derefter, och en häftig fäktning uppstod, hvarefter den ryska gränsvakten måste draga sig SATT REG MOR ns RR FA Rn late