Aftonbladet – 29 oktober 1855, sida 1

Utrikes korrespondens-artikel. (Från Aftonbladets korrespondent.) Berlin d. 20 Okt. Med fara att synas allt för optimistisk måste jag fortfara att, oaktadt den öfvervägande ministeriella majoriteten, betrakta resultatet af de försiggångna valen såsom icke så dåligt. Man kan icke nog erinra derom, att öfverhufvud och i det. hela taget ett omisskänligt konstitutionelt framåtskridande visat sig i Preussen. Man betänke blott, att ännu för 10:å 15 år sedan endast provinsförsamlingar existerade, hvilkas medlemmar måste vara godsbesittare, och hvilkas förhandlingar voro stängda från offentligheten, liksom de endast hade rådgifvande stämma. Regeringen kunde dessutom förfoga i afseende på deras sammankallande huru den behagade. 1841 bestämdes att landtdagarne skulle sammankallas hvart annat år; året derpå anordnades ett gemensamt utskott från de särskilda provinslandtdagarne, hvilket var det första elementet till ett representatift sammanhang; slutligen 1847 sammanförandet af de särskilda ständerförsamlingarne uti. den förenade landtdagen, med periodiskt inkallande af förenade ständerutskott. Allt detta var icke mycket; det var mycket inskränkt och begränsadt, men ett framåtskridande kan dock icke misskännas deri, att nationen hade erhållit en viss delaktighet i lagstiftning och beskattning och att den nya tiden var förberedd. Sedan dess har Preussen ständigt haft representativa församlingar. Uppå den stormiga lagstiftande församlingen af 1848 följde scdermera kamnirar i regelbunden ordning. De hade intet stort inflytande, intet energiskt initiativ och företedde intet intresse som kunde rycka folket med sig. Men de funnos dock och höllo fast tråden. Det fanns en ram, hvars fyllande kunde öfverlåtas åt den skickelsedigra framtiden. Tribunen förblef alltid en plats der sanningen kunde sägas och der den ofta på ett mycket kärft och skarpt sätt sades åt ministrarne. Man kunde icke konfiskera talen såsom misshagliga tidningsartiklar, man kunde icke utvisa misshagliga deputerade. Och vidare hå dessa svaga kamrar, i hvilka den demokratiska venstern alldeles saknades, verkligen förhindrat mycket ondt och dåligt. Man erinre sig att en mängd angrepp mot författningen, utgående från yttersta högern, blifvit lyckligt tillbakaslagna, och att den till Kreuzzeitungspartiet hörande inrikesministern icke lyckats att genomdrifva sitt junkermässiga förslag till organisation af provinserna och kommunerna, : Oppositionen hade derför vid valen; en helig förpligtelse att uppbjuda allt, för att åtminstone den förra majoriteten icke måtte ökas till förmån för regeringen och junkerpartiet. Denna plikt har oppositionen beklagligen icke öfverallt uppfyllt. Det fattades organisation, ledning och sammanhang. Så -kom då tillsammans en kammare, 1 hvilken bland 300 deputerade sitta. 200 embetsmän, och i Hhvilken regeringen disponerar öfver en majoritet, som af några beräknas till 60 och af andra till 83-röster, kvarigenom regeringen sålunda skulle vara i stånd att göra hvad den behagade. Dessa beräkningar äro dock något förtidiga,edet återstår ännu att klassifioera många obekanta namn och derjemte, måste man avakta flera omval. Men så mycket är temligen säkert, att junkerpartiet icke förlörat någonting, att den ministeriella högern betydligt tillvuxit och att de venstra fraktionerna förlorat betydligt. Nedslagenheten hos venstern är derföre lätt förklarlig, om den-också i politiskt hänseende icke kan rättfärdigas. Den går så längt, att flera af de mest betydande ledarne, till och med hr v. Vincke, den rena vensterns chef, och Bethman-Hollweg, chef för venstra centern, dragit sig tillbaka och icke vilja taga säte i kammaren. Det ärsmärtande att nödgas omtala detta faktum. Det ger intet glänsande vittnesbörd om nationens politiska mognad. Oppositionen bör under sådana restaurationstörhållanden som de närvarande aldrig fråga efter huru talrik den är, utan göra sin pligt. obekymrad om framgång och fördel. Så har i andra länder en ringa hop kunnat växa till ett mäktigt parti; Med tysken och specielt preussaren är det annorlunda: han vill ha ögonblicklig vinst, eljest vänder han sig bort med förtviflan. Man upplefver dessutom det underliga skådespelet, att då nu omsider demokratien åter börjar deltaga uti den konstitutionella utvecklingen, så börja de liberala att förlora tålamodet och göra min af att draga sig tillbaka i passivitet, Hviken förvirring af begreppen! Utsigterna för den blitvande sessionen äro derföre sorgliga nog, och detta långt mera genom oppositionens svaghet och nodslagerhet än genom den ministeriella majoriteten. Och dock — jag upprepar det — skall. junÅ kerpatiet ba svårt att genomdrifva sina mot PÅ ECM TESLA NERLO Dee STEEN STAR ÖGNOSAE AVP KI NIGER Vv