Aftonbladet – 29 oktober 1855, sida 1

vv 4 tt byn CR STOCKHOLM, den 29 Okt. Man förnimmer ånyo ett förhållande, som under nuvarande justitieministeren flera gånger varit anmärkt, eller att den på justitiedepartementets stat uppförda byråchefsplatsen för handläggning och föredragning hos högsta domstolen af frågor om förklaringar eller förändringar af civil-, kriminaloch kyrkolag m. m. för närvarande, och sedan hr hofrättsassessorn K. I. Berg, som under och någon tid efter riksdagen bestridt denna befattning. blifvit utnämnd till revisionssekreterare, icke blifvit återbesatt, utan nu står alldeles ledig, hvilket, att dömma af föregåenden, väl torde komma att fortfara tills en eller annan månad före nästa riksdagens början. Detta förhållande är likväl ganska beklagligt, emedan det ger anledning befara att hr justitieministern lärer ämna att låta all omsorg om lagarnes förbättring under tiden ligga fullkomligt nere. Sedan likväl efter 1840 justitiestatsministern upphörde att vara ledamot at högsta domstolen, d. v. s. högste domare, och sedan en särskild embetsman blifvit ställd till hans biträde, med afseende å vigten af en i flera hänseenden ändrad och förbättrad lagstiftning, borde man med fog föreställa sig att denna afdelning af justitiedepartementet skulle utgöra snart sagt den mest maktpåliggande och den som toge i anspråk den högsta förmågan hos en justitieminister. Om vi icke misstaga oss, har regeringen redan tillkännagifvit sin afsigt att i vissa af de ämnen, deri Rikets Ständer framställt sådana förslag, hvarå Kongl. Maj:t funnit sig icke kunna meddela sanktion, till nästa ständer aflåta kontrapropositioner; ja vi hafva i detta hänseende flera äfven äldre löften, som ännu icke blifvit uppfyllda, t. ex. rörande ett förslag om utvidgande af testamentsfriheten — för att ej tala om förnyandet af några t. o. m. under första åren af hr grefve Sparres ministår afgifna kongl. propositioner (t. ex. med förslag till en förbättrad inteckningslag), hvilka endast i anseende till några obetydligare och föga grundade anmärkningar af lagutskottet kommit att af Rikets Ständer förkastas. Vi hafva derförutan åtskilliga ganska vigtiga äldre förslag från Rikets Ständer t. ex. rörande rättegångssättet i hofrätt, hvilket för närvarande är så föråldradt och långsamt; men ehuru dessa speciella förslag blifvit af regeringen tillbakavisade, torde väl ändock sjelfva: saken förtjena att icke helt och hållet lemnas åt glömskan. Den som på allvar vill: egna sig åt lagförbättringen har vidare uti lagkomitens och lagberedningens rikhaltiga arbeten en verklig grufva att hemta utur. Den: tilltagande mängden af motioner vid riksdagarne, hvilka hänvisas till lagutskottets behandling, bevisar i öfrigt huru stort behof förefinnes af en förtydligad och efter tidsförhållandena mera lämpad lagstiftning. Hvad vore väl då mera i sin ordning än att hr justitieministern åt byråchefen för lagärenden uppdroge att taga kännedom om dessa arbeten i allmänhet, för att sedan med ministern öfverlägga om författandet och föredragningen inför högsta domstolen af propositioner rörande de vigtigare bland dessa, och på sådant sätt tillvägabringa åtminstone partiella förändringar, di man naturligtvis icke vill höra talas om framläggandet af mera vidtomfattande förslag. Emellertid försummas nu allt detta, och ingenting påtänkes ens förr än en eller an-. nan vecka före riksdagen, hvilket har till följd. att äfven de propositioner, som icke kunna: undvikas, blifva sent färdiga, ja ofta icke hinna: till: Rikets Ständer förr än riksdagen är nära att slutas och då framkomma i det mest oord-: nade skick. Så var t. ex. händelsen med den famösa propositionen vid förra riksdagen om handelsböcker och handelsräkningar,, hvilken, ehuru dess haltlöshet i högsta domstolen så klarligen ådagalades. likväl lyckades att hos Rikets Ständer genomdrifvas. Vi erinra oss äfven att, i sammanhang med denna fråga, icke mindre än sju särskilda. förslag till ändringar i kreditlagstiftningen blefvo under riksdagen till hr justitieministern afgifna af en för ändamålet nedsatt komite: nemligen till konkurslag; till förordning om boskillnad; dito om urarfvagörelse; dito om årsstämning; dito om löpande skuldebref och invisningar; dito om adjunktion i vissa fall af handlande såsom ledamot i rådstufvurätt samt slutligen om bolag. Sävida icke samtliga dessa förslag, hvilka äro författade under hr justitieministerns eget presidium, skola få anses så som alldeles dödtödda, hvilket måhända vore alltför hårdt, enär de utan tvifvel imnofatta väl åtminstone något antagligt. så lära de v