Aftonbladet – 27 oktober 1855, sida 3

jag dock kanske öfversett, men aldrig skall jag gifva min dotter åt em mar, som gerom förräderi sökt locka henne ifrån mig.o Alla mina försök att rättfärdiga isa och mig sjelf voro fåfänga. Jag lemmade homom, uppfylld af ångest, och uppsökte Xarisa, för att meddela henne underrättelsen om detta slag, som var värre än döden för mig. Xarisan, sade jag, vi skola skiljas för evigt! Din far skall strängt bevaka dig. Din skönhet och rikedom skola snart framlocka någon lyckligare rival, och jag skall iom kort blifva glömd. XKXarisa förebrådde mig min bristande tilllit till henne och lofvade mig en evig trohet. Jag tviflade dock och, sörjde till dess hom, rörd sf min ångest och förtviflan, samtyckte till en hemlig förening. Efter att hafva blifvit gifta, skildes vi åt med löfte å hennes sida att från Coyn skicka mig bud, om hennes far händelsevis aflägsnade sig från fästninger. Dagen efter vårt hemliga giftermål: såg jag a!kalden med hela sitt följe aftåga från Cartama, vtan attihan velat hvarken sjelf se mig.eller förunna mig att taga afsked af Xarisa. Jag stod i fönstret, derjag såofia sett henne, jag vandrade genom de rum hon hade bebott, den kammare der hon sofvit. Jag besökte jasminbosken och dröjde vid källan den hon så mycket älskat. Allt framkallade henne för mitt minne och fyllde mitt hjerta med svårmod; Slutligen ankom en förtrogen tjenare med ett bret: från henne, underrättande mig, att hennes far samma dag skulle resa på en kort tid till, Granada, och bedjande mig skynda till Coyn, beskrifvande en hemlig port vid hvilken jag skulle infinna mig sant den signal jag skulle gifva för att blifva insläppt. Om ni någonsin älskat, tappre alka!d, så kan ni dömma om min hänryckning. Samma afton iklädde jag mig min prydligaste drägt, för att visa mig med heder för min älskliga brud; tog vapen med, i händelse aft något oförutsedt anfall, och lemnade hemligen Cartäma. Resten vet ni, huru jag, genom bristande krigslycka, finner mig en besegrad