Aftonbladet – 27 oktober 1855, sida 3

det uvga paret och deras far till Coyn, der bröllopet firades med stor högtidlighet. Vid festligheternas slut återvände don Rodrigo till fästningen AlHora. Efter hans afresa tilltalade alkalden i Com sålunda sina barn: I edra händer öfverlemaar jag vården om mina rikedomar. Men det första jag vill ålägga er är att icke glömma den löser j ären skyldiga alkalden i Allora. Hans ädelmod kunnen j aldrig återgälda, men j Kuonen åtminstone hindra den från att beröfva honom hans lagliga rätt. Gifven honom deresutom er fulla vänskap, ty han förtjenar der väl, ehuru ban är af snnan trosbskännelse.s . Abencerragen tackade för hans förslag, hvilket så helt och hället öfverensstämde med hans egna önskningar. Han tog en stor summad guld och inlade den i ett dyrbart skrin samt skickade för sin del sex sköna hästar, praktfullt munderade, samt 8ex sköldar öch lansar, infattade och inlagda med guld. Den sköna Xariza skref på samma gång till alkalden ett bref, fullt af hennes bjertas tacksamhet och vänskap, och sände honom en låda af välluktande cypressträ, innehållande linne af finaste slag för hans egen person. Alkalden använde på ett karakteristiskt sätt dessa skänker. Hästarne och rustningarne utdelade han bland dem af sina män som åtföljt honom på den lilla skärmytslingen. Lådan af cypressträ med dess innehåll behöll ban för den sköna Xarisas skull, och sände henne med budbäraren det såsom lösen skickade guldet tillbaka, bedjande henne emottaga det som en bröllopsgåfva. Denna högsinta ridderlighet ställde alkalden Rodrigo de Narvaez karakter ännu högre i morernas omdöme, hvilka framställde honom såsom ett fullkomligt mönster af ridderliga dygder; och från denna tid samt allt framgent herrskade: ständigt dem emellan det bästa förstånd: De, som skulle vilja läsa ofvanstående berättelse, smyckad med det resa castilianska språkets hela poetiska behag, må söka denci lontemayars Diana. (Forts, följer.)