klassundervisningens och årsflyttningens orättvisor har åtminstone en möjlighet blifvit beredd, då genom samma cirkulär blifvit medgifvet, att vämnesläsning för lärjungar, enligt den vid nya elementarskolan i Stockholm använda metod, må i läroverken införas, om eforus eller vederbörande lärare sådant önska, och hinder för sakens ändamålsenliga: verkställighet icke förefinnes Det synes således åtminstone icke vara från regeringens sida som de ifrågavarande bristerna i den gamla läroverksförfattningen numera tagas i försvar. Hvarifrån kommer då det envisa motståndet emot de i dessa afseenden åsyftade förbättringarne? Hvadan kommer det, att, ehuru konungen i enlighet med ständernas önskningar och beslut för flera år sedan anbefallt genomförandet af läroverkens ombildning i en viss riktning, denna förändring likväl flerestädes antingen alldeles icke blifvit verkställd eller ock endast verkställd till skenet och på ett sätt, hvarigenom ändamålet — den borgerliga skolbildningens upphielpande — alldeles förfelats? Till hvad gagn och till hvilkas förmån är det å ena sidan, som alla dessa förändringar blifvit yrkade och fortfarande yrkas? Och hvilka äro å andra sidan de, som kämpa så hårdnackadt deremot? Det är endast genom upptagandet äfven af dessa frågor, som vi kunna leda oss till en rätt uppfattning af den fråga, som vi ställt i spetsen för denna uppsats, och vi skola derföre härnäst återkomma till deras besvarande,