är då egentligen föremålet för denna strid? Och mellan hvilka föres den egentligen? Den ännu, åtminstone till namnet, eburu knappast till gagnet, gällande skolordningen af är 1820 hade knappt efter långvarigt arbete hunnit tagas till efterrättelse vid skolorna, förrän en högljudd klagan uppstod öfver bristerna i den skolförfattning, som genom densamma blifvit bestämd. Denna klagan har allt sedermera, nu i mer än 30 år, fortfarit. Och hvilka äro de brister, hvaröfver man klagat? En skolman har för några år sedan sammanställt dessa klagomål till följande öfversigt, som vi för tillfället låna. Man har, de han, såsom brister i denna läroverksförfattsning företrädesvis anmärkt och mer eller mindre öfverklagat: att de s.k. apnlogistskolorna, söm egentligen skola bereda till allmän medborgerlig bildning,. på intst sätt motsvara tidens och samhällets behof i detta afseende; att undervisningens förgrening ända ifrån börjar uti tvenne särskilta slag af skolor medolika riktningar, den borgsrliga och den lärda, medför flera olägenheter, hvaribland att valet mellan de olika skolorna måste af föräldrarne göras, innan äsnu barnens anlag och böjelser hunnit gifva någon: bestämdare ledning för detta val, hvaraf följden ej sällan blir en förfelad lefnadsbana, att ståndssplit grundlägges och näres redan i skolorna, att utrustamdet af båda dessa skolearter på ett sätt, som motsvarade hvarderas olika ändamål, öfverallt i vårt vidsträckta men glest befolkade land, der behof af skolundsrvisning både uti den ena och den ardra riktningen förefianes, skulle medföra kostnader vida öfverstigande våra tillgångar, m. m.; att dem lärda skolans fördelniog i tvenne särskilta anstalter, utan allt samband: sins emellaz, lärdomsskola (i inskränktare meaing) och gymnasium, medför brist på sammanharg i undervisningem, skoltuktens försummande och stundom fullkomliga förfall, särdeles i gymnasium; samt slutligen onödiga costaader för aflönande af em större lärares SANTANA ETTAN