Aftonbladet – 26 oktober 1855, sida 3

saken temligen kavaljeremang, helst intet annat bevis för päståendets riktighet företeddes än en sammanstäl!ning af pamnen I.ge Magnus Skakkeson och Inka Manqo Skapak, jemte ea obevisad uppgift, att skandinaviska ortnamn, seder och monumeoter återfuani.s bland Perus indianer. Vi hafva, fortfar G: H. T., sedan kommit i tillfälle att se en i Buenos Ayres på enge!ska uigifven tidning, hvaraf inhbemtas, att hr Södling i nämnde stad för ett talrikt auditorium hål lit trenne förelåsningar avgående det:a ämne, och att den föregifoa upptäcktens riktighet på ort och ställe upptsgits ej blott såsom sannolik, utan genom talrika öfvereusstammande fakta bevisad. sÄmnena för kr Södlings föreläsningar vore, enligt Buenos-Ayrestidningen: PDynastien Ingas (Iukas, Yng liogaätten) h-storia frän dess herravälde i Sverge till närvarande tid; grundandet af det garla peruanska väldet genom en son af den är 1184 i sjöslaget i Sognefjord dödade Magnus VI) af Norge, samt en historisk öfversigt af andra fordna stater på ameri sanska kontinenten, grundade at skandinaver. Den nämnde tidningen yttrar bland annat följande rörande dessa föreläsningar: Hr Södling har tillfredsställande löst gåtan, hvarifrån Ferus konuogafamilj och sivilisation härstamma, och klart belyst de mysterier i hvilka denna historiska företeelse är höljd. Genom historiska citationer, muntliga traditioner, musikaliska lesenden, språkaoslogier och iikheter i seder och brak, bevisar bas att Perus Ingas elles Iokas ovedersägligen fo af skanding? kt ursprong, och att deras horravälde i Nya veten är iängt äldre än den siorg geuesiske sjöfarandens upptsekter. Hvad beträffar de srgumanter som hemtas ur språk-analogien, finna vi 18 ur sänd att öfver dem fälla en afgörande dom, akr en sidan förutsätter kånnedom om sival de celska munsrterna som indianska dialckteras. Men är vi komma till eoskilita namn, hinvisar den i talska fall siåsnde likbeten, och uti icke så få fall slikomfiga identiteten med obestridlig visshet på ett smensamt urspruvg. Sammacträffringarne äro alit;r många och faoilständiga för stt förorsakas af slum.sa och tillfällighetes. Om sakea behöfde Sera bass (hvilket den ej gör), hånsisa vi till de ruonstecar om fonnos i Amerika vid den tid då Columbus hitom. Deisa äro handgripliga fakta, hvilka leda till ildelez sarmm2 slutsats som likheten i nominga proriga. För öfrigt år hr Södliogs sats i sig sjelf icke sannolik. På en tid, då nerrmännen kuade atruwa ottor för av bekriga England ech sträcka sina fårar till Island ech gentemot liggande kustsn af Labrador, var det ej ovaniadt att dessa djurfra, äfveanyrande mesniskor, från barndomen förtrogne med japews faror, äfren skulle besökt Sydamerika. En ång landstigae på kontinenten, blir deras fracutrånzwade inåt landet och södsrat längs kusen jätt föraradt; 2frensom dea emstindi;het ati de nedsloge aa bopålar under detta ljutra intistreck och dessa birdiga nejder. som utgjorde en så skarp motsats till :s kala, efruktbara regioagr, hvilza de lemust bakom sig. Efiar nit hbåfva vidare utvecklat detta ämne, siutär Busnoas Ayres tidningen med dt yttrande, att hr 54dlings historista usdersökningar beviss mycket stuvum, eatusiastisk ihärdighet och skarp forsknicgslörmåga. Utan att för egea del vidare ingå i ämset, påminser G. H. T. om den blaod perusersa på OCoumbi tid allmint gångse traditiensn, att deras koanvgaätt och civliisation härstammade från hvita mernisker, komna vesierif a öfver hafvet; anföraren fr dessa baliade de IntMsago Skapak och hans gsmål Nama Osllo. På åtskilliga af Söderhafrets ar vore åfven, vid tiden för deras upptäckt, sägner sångse om hvita jernklädde min, som i fordoa tider lsndat vid deras kuster, och stemfurstarne på dessa Sar hafva betydligt ljuskre hud än den öfriga befolkningen. På den tid, till hvilken hr Södling förlägger den skandinaviska kolonisationen i Sydamerika, var kristendomen längesedan roifästad i Norge, och man borde således färmoda att nämnda lära af den siatsgrondande Ioka blifvit införd bland de nomadiska indianstammar sem böjde sig under hans välde. I sjelfva verket hade peruanernas religion mycket som antyder en med andra lärer uppblandad och sedermera urartad kristen kult. Dea var monothesistisk, antog själens odödlighet, uppständelsen frän de döda och den eviga vädärgällningen, valltsammane,, säsom en bistorieskrifvare uttrycker sig, nästan helt och hållet efter den kristna uppfattningen,. Att i öfrigt de koloniserande nordiske krigaroe sjelfva ej varo särdeles. bemma i det dogmatiska af kristendomen och sålunda ej heller kunde fortplanta detsamma på Amerikas jord, torde vara antagligt, äfrensom stt denna historiska kombination ej kullkastas genom den stora olikhet som i mänga hänseenden måste förekomma; spåren efter en obstydlig hop koionister bland ett ta rikt folk af avnan stam kunna efter seklers förlopp ej vara mångs. Perusoernas urspråk, Kitsehaäsoch Almaras-idiomerna, fortlefva ännu på Andiska högslätterna samt kusterna af Peru och Boiivia, och lemna således fältet öppet för vidare undersökningar., Vi hafva icke velat utesluta historien om he Södings underbara upptäckter, sedan vi sett öfriga tidsisgar deråt egna oppmärksambet. Det är ipgalonda omöjligt att den framtida historiska forskgiogen kan framvisa något sammanhang meilan skandinaver och Iakas, men vi kuona ej undertrycka en liflig tvekan, huruvida hr Södling är rätta mannep. Vi veta händelsevis något om hans person, ech detta haäfrer ej vårt tvifvelsmål. Utan nägon e entlig bildning är ban regerad af den otroligasie egenkärlek. Han tror att han på en gäng är en af de djupaste lärde, störta konstnärer och det första afsekolarsniilen. Har bar gifvit några förslåsningar i Buenos Ayres öfver nutikeny teori, hvari, att döma efter på stället utsifoa tidningar, som vi haft tillfälle att se, icke sakaats spår af genislitet, men blandade med mycken virrighet och uppblåsthet. I afssende på hans histoziska kombisationer, eriöra vi endast om två saker om göra dem i våra ögon mer än betänkliga. Den na är att han nian betänkande antager Yogliogastten såsom historisk, ehuru den nyare kritiken unge fär dermed gjort detsamma hrad Geljer gjorde med jen Ferpjoiberska, och det andra är att han anager de svenska zs: k. folkmelodierna såsom urgamla sch af gig sjelfva uppiprungna bland våra fjeliar och skogar. Nu mera vet snart sagdt hvarjö skolgos:e. sti de flesta af dewsa melodier, som den poetiska ilusionen reat sig med att göra till folkets ursprungiga egendom, för ej många hundra är sedan dikta tes af den tidens tonskalder och först sjöngos på hofsea och i de förnämas salar, hvarifrån de efter hand itgingo till borgareklasserna och derifrån ändiligen szommo till Ilandsbygderna. Med lika mycken rätt skall någon ättling af hr Södling em två bundra år :terfinna skandinaviska felksånger i melodier ur Robert, Kärleksåryeken eller Locie, i fall den tidens atpojkar ännu skuile hvissla så föråldrade saker. Er södlinog är en autodidakt; han har utan tvifvel läst eh tänkt mycket, men det är hans olycka att han j är tillräckligt bekant med hvad andra före honom 1äst och tänkt, och detta är eit stori hinder för den om gör anspråk på att åstadkemma sekulära hisio riska upptäckter. Skall väl vara Magaus V. (G. H. T:s reds anm.) HANDELS-UNDERRÅ LSER. VEXELKUBSER, roterade Stockholms Börs Fredagen d. 26 Okt: COKDON AA: AA Ad: AB, koslokn 41: BB, ti: 57 å 11:56, od. d. TJANBURG 1928!7,, 228)4 å 198, k. slcht; 1971, å 1971, Cr, 2 ARA a I 101; I s0v än a