Aftonbladet – 26 oktober 1855, sida 2

——ES — Kongl. Teatern. Efter mångårig hvila förekom i går såsom efterpjes till der alltid gerna sedda Kärlek och Egoism, Gaveaux operett Lilla Matrosen, en nyhet för många af närvarande generation, och tillika en af flera äldre teatervänner troligen gerna förnyad gammal bekantskap. Den lilla pjesen är underhållande i sin enkelhet och för skådespelaren tacksam; och om musiken äx måste räknas till andra ordningen bland dea äldre franska skolans produkter, så skola dess okonstlade, naiva melodier likväl alltid finna vänner. Uti Adolfs rol debuterade hr Rodhe, en omtyckt skådespelare från Södra teatern. Hr R:s spel röjer, inom den sfer han tillhör, teatervana, ledighet jemte ett visst frimodigt och hurtigt väsende, men saknar ännu helt och hället den polityr som för uppträdandet på en större scen, äfven i nämde rol, är oundgänglig. Hr Rodhes röst är klar och frisk, men befinner sig ännu alltför långt inne på natursårgens område, för att utan en grundlig erudition vara användbar för en operateater. I öfrigt gafs operetten ganska lyckadt, och vi nämna fru Strandberg, mll Fundin och hr Sandström, men isynnerhet hr Uddman, som gaf sin rol med en särdeles treflig humor. Bland operor, som snart äro att vänta, nämnas Cimarosas tHlemliga giftermål, som med skäl räknas bland den komiska operans yppersta produkter, och hvari Carolina kommer att gifvas af fröken Westerstrand, Paolino af hr Dahlgren och Robinsone af hr Walin. — Vid den utmärkte pianovirtuosen hr Tellefsens konsert förekomma åtskilliga historiskt och musikaliskt märkliga, till en del här förut okända musiknummer. Häribland nämna vi den i andra afdelningen upptagna Pavanan, som utföres af en triplerad sångqvartett och orkester. Pavanan är en forntida spansk dans från 16:de seklet, af en mycket imposant och gravitetisk karakter, och märklig för sin egna karakteristiska duplicitet. Samtidigt nemligen med den af orkestern utförda dansmelodien, som bär en högst genuin tidspregel, sjunger kören en långsam koralmessig sats, hvars sammansmältande med dansmelodien frambringar en 1ka egen som intressant effekt. — Äfven tripelkonserten af Seb. Bach är en bland de musikaliska märkvärdigheter hvarom man blott sällan är i tillfälle att inhemta närmare kännedom. Slutligen skola säkert alla musikvänner hålla hr T. räkning för hans val af Mozarts verldsberömda D-mollkonsert, som redan förr här framkallat en liflig sensation, och som troligen aldrig gifvits så som man nu bör kunna förvänta.