Aftonbladet – 25 oktober 1855, sida 3

sina armar mot henne med stt utrop af för tjusning, Hon kastade på honom en förolimpad blick och drog sig hastigt tillbaka, i det hon slog igen fönstret med en smäll, som var ett tydligt bevis på hennes miösnöje. Kunde hon bafva hört talas om hang kurtis med alkaldens datter? Men det var ju blott några flyktiga artighetsbevis. Ett ögonblioks sammanyvaro skulle skingra alla tvifvel om hans trohet. Hå Han ringde. orten öppnades af portvakten. a isade har förbi därne upp för rn pan, sökte det välkända rummet och kastade sig för Serafinas fötter. Hon drog aig förskröckt tillbaka och tog sin tillflykt i armarne på en ung kavaljer bredvid henne. Hvad är er mening, sennors, ropade den sednare, med detta uppförande ? Hvad rättighet her ni att göra mig denna fråga?, svarade Don Fernando spotskt. En trolofvad brudgummes rättighet ! Don Fernando ryckte till och bleknade. O, Serafina! Serafina ! ropade han, med en af själskngest oigenkänlig röst, sär detta den trohet du svor mig ? ö U Seräfina? Hvåd menar ni med Sersfina, sennor? Om ni menar denna dam, så är hennes nama Maria., saa Får jag ej tro mina egna ögon? Får jag ej tro mit: eget hjerta? ropade Don Fernando. Är ej detta Serafina Alvarez, originalet till det der pörträttet, hvilket, mindre falskt än dess förebild, ännu ler emot mig ifrån väggen der? Heliga junzfru l utropade den unga damen och kastade sn blick upp på porträttet. Det är min mormors mor han talar om, En förklar ng följdes, om det kan kallas en förklaring, hvilken förgänkte den olycklige Fernando i tiodubbelt större bryderi. Om han skulle tro sina ögon, var det hans egen