Aftonbladet – 25 oktober 1855, sida 3

älskade Serafina han såg framför sig; skulle han tra giva öron, var det blott hemnes gestalt och dr:g öfvergångna i arf till hennes dötterdottere dotier. Hansa hjerna började sväsga omkring. Han uppsökte sjöministeras embetsrum och afgaf en rapport om sin expedition och de Sju Städerna: ö, hvilken Kan så lyckligen upptäckt. Ingen visste någonting hvarkea om en dylik expedition eller någon ö af detta Hamn. Han förklarade att han under foräligt kontrakt med kronan begynt företaget och emottagit fulimakt såsom blifvande adalantado. Detta måste finnas antecknadt i sjöförsvarsdepartementets protokoller, och han fordrade enständigt att de skulle genomses. Ordstri den väckte slutligen en gammal gråhårig skrifvares uppmärksamhet, som satt uppspetad på en hög stol, vid en ännu högre pulpet, bar glasögon med stålbågar på tippen af en tunn, hopknipt näsa, och gjorde eviga utdrag ur protokollerna i en oerhördt stor foliant. Han hade tillbragt år ut och år in på byrån, under en stor del af innevarande sekel, tilldess han nästan blifvit blott en del af den pulpet vid hvilken han satt; hans mixne var ett blott lexikon af embetsdokimenter och fakta, och hams hjerna föga annat än litet rödt segelgarn och pergament. Efter att hafva tittat ned en itund från sin höga ståndpunkt, för att taga dea ifrågavarande tvisten 1 närmare skärskådande, stack han pennan bakom örat och nedsteg. Han erinrade gig af sin företrädare hafva hört någonting om en dylik expedition som den ifrågavarande; men den hade afseglat under Dom Joam Il hvilken nu varit död i minst hundra år. För att likväl sätta saken utom allt tvifvel, genomsöktes omsorgsfullt Torre do Tombos arkiver, denna graf för alla portugisiska dokumenter, och en afskrift blef funnen af ett