Aftonbladet – 24 oktober 1855, sida 3

blef hom en uppriktig anhängare af trorm på de gju städerna. Dörren var stäng, mena hexzes vilja kunde ingen färgsla. Ett af rummets fönster lig åt en af dessa stembalkonsger, omgifsa af jerngaller, som likt stora burar pryda så väl de spamska som portugisiska husex. På denna balkong hade dem sköra Serafixa sixa blommor och foglar, och här plägade hon alla aftRar sitta, liksom i em löfsal, och kmäppa på cittram samt sjunga likt näktergalen. Från densa balkorg höllos ru rådplägringar mellan de älskande, mot hvilkas Ramiros lås och nycklar ingestieg förmådde. Hela dagamse war FerRaRdo sysselsatt med påskyndardet af ekeppens utrustnisg, mer aftmarne funro horom ständigt i ljufligt samspråk med sin trolofvade, hom lutande sig öfver balkomgen, han stående derirunder. Andtligen voro alla förberedelser gjorda. Två ståtliga fartyg lågo för ankar på Tejo, färdiga att i goluppgången hissa segel; sent på natten, vid dex nedgående månens bleka ljus, hade de älskanda sitt sista möte. Den sköna Serafina var bedröfvad till sinnes och full af mörka aningar; hennes älskare deremot full af hopp och tillförsigt. Några få korta månaders, sade han, och jag ekallitriumfåtervärda. Din far skall då rodna öfver sin egen misstrogenhet och skynda att till sitt hus välkomna de sju städernas adalantado. Den sköra skakade på huffudet. Det var ej i detta afseende hon hyst rågra tvifvel. Hon var en fullkomlig anhängare af tron på de sju städernas ö och så säker på företagets framgång, att hom skulle varit frestad att deltaga deri, om ej balkongen vsrit så hög och gallerverket starkt. Det var andra farhågor som åstadkommo detta tvifvelaktiga skakande af hennes lilla hufvud. Hoes hade hört talats om hafvets obeständighet och deras obeständighet som vistats der. Skulle ej Fernando fattas af någon ry kärlek i de främmande landen? Skulle ej kanske någon makalös skönhet i de sju städerna komma att uttränga minnet af Serafina ur hans själ? För att tala sannmin