lika sträng rättvisa vederfaras er, som den ni låtit min olycklige broder röna. Legenden om det underjordiska klostret. Vid dem mörka och bedröfliga tidpunkt, då Don Rodrik och hans ridderskap nedgjordes på Guadeletes stränder och hela Spanien öfversvämmades af morerna, ödelades kyrkor och kloster, nästan öfverallt i detta trogna konungarike En af dessa heliga byggnaders underbara öde berättas på följande sätt i en af den tidens trovärdigaste legender. På höjden af en kulle. ej särdeles långt från staden Toledo stod ett gammalt kloster, helgadt åt S:t Benedict samt bebodt af ett systerligt förbund af Benediotinor-nunner. Denna beliga tillflyktsort var ensamt förbehållen qvihnor af ädel härkomst. De förnämare familjernas ysgre döttrar lemnades hit att ingå himmelska äktenskap med sin frälsare, på det att deras äldre systrars arfvedel skulle blifva så mycket större, och de sålunda kunna afsluta fördelaktiga jordiska giftermål; eller på det att familjens rikedomar odelade måtte öfvergå till äldre bröder, och den urgamla värdigheten af deras hus sålunda bibehållas i oförminskad glans. Klostret blef härigenom beryktadt för att inom sina murar sluta ett systerskap af det renaste blod, den mest obefläckade dygd och den mest strålande skönhet i hela Spanien. Då morerna öfversvämmade konungariket, fanns der ingenting som högre uppväckte dejag fientlighet än dessa jungfruliga tillfiyktsorter. Blotta åsynen af ett kloster eller en kyrkspira, var nog för att sätta deras muselmanska blod ijäsviog, och de plundrade dem med ett så vidsint nit, som om här jandet af ett nunnekloster och dess kyska varit ett säkert pass för inträdet i Elysåen.