Aftonbladet – 23 oktober 1855, sida 3

Fyratio år; tillade den helige mannen, hafva förgått sedan demma härdelse; likväl hörag klockorna från demna heliga byggnad ännu tid efter annan, ljudande såsom från umderjorden, tillika med orgeles toner och nunnormas sång. Morerna usdvika detta grannskep, som vore trakten förtrollad, oeh hela kullen har, som du väl märkt, blifvit betäckt af en tät och ödslig skog.. Riddaren lyssaade med förundran till berättelsen. Under tre dagar och tre nätter vaksde han med den belige mannen vid korset, men ingentir? mera syntes till af klostret eller numnmorna. Man förmodar att som fyratio år förgått; måste alla aurmorna varit döda, och att det varit den sista systeras begrafning gom riddaren varit vittne till. Säkert är, att från dem tiden aldrig mera hvarken klockorna, orgeln eller choralsången hördes. Det lilla förfalisa tornet med sitt kors qvarstår såsom ett heligt föremål för andäktiga pilegrimsfärder. Somliga påstå att det fordom stått midt för klostret, andra att detvar den spiran som, då allt det öfriga af klostret sjönk, stannade ofvan jord, likt masttoppen af något stort skepp som sjuskit i hafvete djup. Dessa andäktige trosnde påstå att klostret förblifvit underbart bibehållet nedinunder kullen, och att om gräfningar anställdes, man skulle finna det der välbzhållet med alla sina skatter, monumenter, helgonmskria och reliker samt nuurorsas jungfruliga grafvar. Skulle någon vara higad att tvifs på denna dea heliga jusgfruns uaderbara mellankomst för att beskydda hennes dyrkarienors vestaliska renhet, så må ham läsa det förträffliga verket Espanna Triumphantes, skrifvet af Fra Antonio de Santa Maria, ex barfotamunk af Carmeliterorden, och har skallj ej längre kunna tvifla. (forts)