Evangeliska alliansen och svenska slalskyrkan. Hr kyrkoherden Lundbergson bar hos redaktionen begärt rum för nedanstående skrift, i anledning af vår pariserkorresponmdents redogörelse för den del af mötet som angick de kyrkliga förhållandena i Sverge: Återkommen till mitt fädernesland efter nägra måvaders frånvaro, har jag för sanningens utredande och af mängfaldiga uppmaningar föranledd, funnit behöfligt att meddela allmänheten några enkla underrättelser i fråga om svenskarnes sammanträde vic evangeliska alliansens möte i Paris, äfvensom beriktiga ätskilliga utspridda rykten, beträffande ändamålet af min resa. Också torde nägot hvar med skäl kunna fordra en åtminstone förklarlig anledning, hvar. före vid ett allmänt sammanträde den ena embetsbrodern finner sig befogad att uppträda med protest emot den andres uppgifter, och detta, oaktadt i anseende till spräket stora svårigheter ställa sig i vägen. . Efter att hos Kongl. Maj:t hafva sökt och erbållit understöd för en utrikes resa, i ändamål att inhemta kännedom om sådana kyrkliga förhållanden, försträdesvis inom protestantiska församlingen i Schweiz, och för den del möjligt blefve, äfven i Frankrike, hvilka kunna ega jemförlighet med eller tillämplighet pi svenska evangeliskt-lutberska kyrkans författning, afgick jag, på vänvers inrådan, direkte till Schweitz, för att på ginaste väg vinna det med resan hufvnodsakligast åsyftade ändamålet... Straxt vid min afresa blef det rykte utspridt, att jag i följd af offentligt uppdrag afgått sisom deputerad till evangeliska alliansens möte i Paris, och att för betäckande af res kostnaderna, enär statsanslaget ansägs otillräckligt, insamlingar skett bland härvarande prasterskap, så att samman inalles skulle uppgä till 1000 rdr bko. Då jag hittills förgäfves enskilt protesterat emot dylika rykten, får jag härmed offentligen förklara ati de sakna all grund. Hvarken har jag undfätt eller emottagit ett så beskaffadt uppdrag, ej heller hafva dylika insamlingar egt rum. Jag har ansett mig berättigad att under min vistelse utomlands öfvervara evangeliska alliansens sammanträden, ehura varande hvarken deputerad eller medlem af alliansen. Iobjudnisgen var allmännelig; och att jag säsom prest måste kärna en synnerlig lust att taga närmare kännedom af förhandlingsrne vid ett evangeliskt möte, som lofvade att blifva ett verldsmöte, torde för en hvar ligga klart. Ingalunda har j2g i denna del dolt min önskan; och äfven för hr statsrådet Anjou bar jag öppet uttalat den. Men att söka statsanslag för ett sådant ändamål, kunde aldrig falla mig in. Fastmer var jag inom mig öfvertygad, att derest ansökningen i ringaste min häntydt på nägot sådant, den ovilkorligen mäst afslås. Ati för öfrigt nägot ombud ä svenska kyrkans vägnar omöjligen kunde skickas till ett enskilt möte, ligger så helt och hållet i sakens naiur, utt derom icke mycket lärer behöfva ordas. Också fanns mig veterligen intet enda ombud från andra lärders nationalkyrkor; utan bestod mötet af frivilliga medlemmar, samlade från olika häll, till gerasns:m rådplågning ech bön. Men ännu mer i ögon fsliande blifver orimligheten, när man förutsätter att jag, som aldrig förr haft tillfälle att vistas utomlands, och i följd af mina studiers rigtning aldrig gjort franska språkets kännedom till nägon hufrudsak, rkulle öfvertaga ett uppdrag af denna art. Vill man åndiuligen förlöjliga, vare sig dem som kuvnst välja så iila eller den som låtit sig väljas, så medgifses ati den metoden icke är oäfven, att först upphöja till heder och värdighet af kyrkans ombud, för att sedan i samma män förnedra. Men jag för min ds! miste, för att freda mig för ett påbördadt stort ansvar, tilibakavisa det stora förtoende hrarmed ett falskt rykte behagat hedra mig. Den 28 Augusti var, enligt programmet, utsedd till öfverlåggningsdag för svenska, norska cch danska kyrkans angelågenheter. På aftonen straxt före kl. 7 öppnades sammanträdet, som hölls i ett litet kapell, kalladt Chapelle Taitbout. Vid tillfället närvarande svenskar, sem för deltagande i mötets förbandlingar låtit anteckna sig, voro, för så vidt de af mig bsamärktes och igenkändes, kyrkoherden Bergman cch kapten Berger (hvilka af alliansen blifvit utsedda till rapportörer för Sverge, Nerge, Danmark och Finland), presten Nejdel frår Söderköping, rekter Svedbom från Stockhelm och undertecknad. Såsom tillfällig åhörare var riksarkivarien professor Nordström närvarande. Från Danmark doktor Kalkar. Från Norge lärer ingen varit tillstädes. Såsom förberedelse till det blifvande sammanträdet bade under de föregående dagarne tvenne sammankomster blifvit hållne. Endast daeskar ech svenskar vore der närvarande. Man anmodade mig att föra