bittring. Eländiga menniskar, sade de, du är väl värd att dö för skarprättarens hand! Markisen de Crequi uppsökte skarprättaren för att skaffa den stackars ynglingen en lätt och anständig död. Låt honom ej plågas länge, sade han; blotta endast hans hals och nedlägg hans kropp i en kista innam ni öfverlemnar den åt hans familjs, Skarprättarex lofvade allt hvad han begärde, men afslog en rulle af hundra louisdorer, som markisen ville skänka honom. Jag är betald af konungen för att fullgöra mitt uppdrago, sade han, och tillade att han redan afssgt sig en lika stor summa som blifvit honom erbjuden af en annan af grefvens slögtingar. Markis de Crequi återvände hem i djupt bedröfvad sinnesstämning. Här fann han ett bref från hertigen de S:t Simon, en af regentens förtroligaste vänner, der denne furstes löfte om att dödsstraffet skulle mildras till halshuggning upprepades. Föreställ er då, säger markisinnan de Cr6qui, som i sina memoirer ger en omständlig beskrifning på hela denna olyckliga tilldragelse. Föreställ er våra känslor, vår öfverraskning, vår sorg och vår förbittring, då, tisdagen den tjugosjette Mars en timma efter middagen, underrättelse gafs oss, att grefven Van Haru klockan half sju på morgonen jemte piemontesaren de Mille utförts till Grevetorget, hvarest ham, tvärt emot alla löften och försäkringar, först genomgått tortyr och sedan lefvande rådbråkats på stegel och hjull!s Ännu ett uppträde af den aristokratiska stoltheten afslöt denna tragiska tilldragelse. Genast efter det markis de Crequi erbållit dessa underrättelser, iklidde han sig generaluniformen med adelskordong på rocken, befallde sex lakejer i stort livrå ädölja honom, samt tillsade att tyenne af hans vagnar skulle