liment, sade markisinnan, i anseende till e omständigheter som fört mig dit. Sedan förde han damerna till dörren in till den andra salonger och äåfskedade dem der med den mest oeremoniösa artighet, Prinsen de Ligue och hertigen de Havrås böner om ex ändring i dödssättet, hade efter många svårigheter slutligen blifvit beviljade. Regenten hade högtidligen lofvat att annandag Påsk, den tjugsjette Mars, klockan fem om morgonen, tillskicka generalfiskalen en befallning om mildring af dödssättet. Enligt samma löfte skulle en schavott uppresas på fängelsegården, hvarest grefven samma morgon skulle halshuggas, efter att hafva emottagit sin bigtfaders absolution. Denna mildring i dödssättets stränghet gaf blott föga tröst åt den stora massan af bönfallande, som hoppats på ynglingens benådning; den ansågs dock med största tillfredzsställelse af prinsen de Ligue som, enligt hvad förut blifvit anmärkt, var ytterligt känslig för familjens värdighet. Biskopen af Bayeux och markisen de Crequi besökte den olycklige ynglingen i fängelset. Han hade just emottagit nattvarden i fängelseluckan och knäföll för altaret, medan han lyssnade till en själamessa som på hans föranstaltande hölls för den mördade. Han bedyrade sin oskuld hvad något öfserlagt mord beträffade, men föraktade att försvara sig mot anklagelsen att hafva tillgripit plåsboken. Han tog löfte af biskopen och markisen, att uppsöka hans broder, prinsen, och meddela honom denna sista förklaring. Tvenne andra af hans slägtingar, prins Rebeco Montmorency och marskalken Van Isenghien, besökte honom i hemlighet och erbjödo honom gift, såsom ett medel att undgå skammen af en publik afrättning. Då han nekade taga det, lemnade de honom med högsta för