Schäta blifvit tillfångatagen af danskarne såsom insurgent, men blifvit benådad på förbön af-flera svenskar, som liksom han deltagit i slaget vid Bornhöft. Feedrelandets meddelar till denna uppgift följande intressanta upplysningar: sEfter hvad vi erfarit hänger det härmed sålunda tillsammans: För någon tid sedan sammanträffade en f. d. dansk artilleriofficer, nu en berömd konstnär, på ångbåt i sundet med grefve Bark, som förut varit officer vid de skånska dragonerna. De kommo att samtala med hvarandra om de båda nationernas sinnesstämning mot hvarandra och om den märkliga förändring som denna undergått under de sednaste 30 åren. Såsom ett drag från den fordna tiden erinrade vår landsman (dansken) om träffningen vid Bornhöft 1813 emellan svenskar och danskar, då en svensk dragonvaktmästare,, när han hörde en dansk artilleriofficer tala danska, utbrast: hvad, talar du danska, så skall du döp, och tilldelade honom ett svårt sår. Man talade vidare om dessa två personer; grefve Bark berättade att vaktmästaren för länge sedan var död, och vår landsman att den sårade officern ännu lefde som major Schitz och för deltagande i Schlesvigholsteinska upproret var statsfånge på Christiansö. När grefve Bark hörde detta beslöt han att gemensamt med sina fordna kamrater, som deltagit i nämnde träffning, bedja konungen af Danmark om nåd för honom på den grund att han nära fallit offer för det nationalhat, som broderliga känslor nu aflöst, och denna vackra bön kunde icke undgå att röra hans. maj:ts hjerta, så att ma: jor Schätz nu har att tacka sina gamla svenska motkämpar för sin benådning. — Bland saker, hvilka helt smart äro at förvänta i bokhandeln, är en biografi öfve: framlidne fältmarskalken grefve vom Essex. författad af doktor Wieselgren, efter de an: teckningar, bref och handlingar den afidn: efterlemmat. — Af dessa samlingar är isyn gerhet brefvexlinger med Carl Johan rikhaltig och upplysande för den tidexs historia. Grefve von Essen hörde ej till de utmärktas: begåfvade mäxnen från Gustaf III:s tid i afseende på snille; men ham hörde deremot. framför många, till klassen af ädla, upphöjda karakterer, och representerade i svenska konungsraes råd alltid äram och hedern. En af hans samtida, fältmarskalken grofve Toll, har redan för några år sedan blifvit tecknad af ex annan författare. Ea ny, omarbetad och betydligt tillökt upplaga af demn: biografi, försedd med fältmaiskslkexns porträtt. är, om någon tid, äfven att emotse. För densamma hafva nya hittills ej aniitede källor blifvit begagnade, äfvensom de fakta, fram lagda i de sednaro årens historiska litteratur. hvilka hafva afseende på dem -teckusde-persönligheter, och ej voro af författaren känd: då förra upplagan utgafs. Den nya komme att utgöra 16 å 20 ark, eller dubbelt den förras volym. — Bland svenska artiklar zom vid Pariserexpositionen tilldragit sig en större uppmärksamhet, är äfven de stilprof som mag. Berling sändt från sitt väl ansedda etablissemert i Lund. I Heinr. Mayers i Braunschweig utkommande, särdeles väl bland män af facket anskrifna Journal fir Buchdruckerkunst c. läses en utförlig gramskning af hvad på Pariserexpositionen märkligt förefunnits inom det typografiska området. Ref. genomgår na tionsvis de utställda profven, och då han kommer till de svenska yttrar han: Den svenska afdelningen fanno vi väl något underorduad, men bafva dock med synaerligt nöje fåstat oss vid de stilpref som blifvit sända af hr Fr. Berling från Lund, och hvilka visserligen äro mindre omfångsrika, men likv3l innehålla endast gedigna saker, förträffliga s. k. brödstilar ete., hvilket all: förtjenar loford för ett sorgfälligt och noggrannt arte.n — Oroligheter af samma slag och samma syfte som de hvilka förut egt rum på flera andr: orter, hafva äfven förefallit vid Lilla Edet, hvarom Wexersborgs Tidning upplyser följande: Bek!agligen har bland arbetare vid Lilla Edets sigar en sådan förvillelse uppstått om anledningen till de stegrade spanmålspriserna att länsstyrelsen ansett nödigt ditsända ett kompani soldater med befål af Westgötadals regemente för att bringa de för villade till sacs och lydnad af lagens bud. Hrlandshöfdingen Bergman afreste genast, efter underrättelsens inbändigande, sistlidne tersdags afton till Edet och har de:ifrån ännu, oss veterligen, icke äterkommit. I gär afton hitkommo under bevakning åtta arresterade arbetare från L. Edet, hvilka insattes i härvarande cellfängelse. Detaljerna af de egenmäktiga tilltag som biifvit föröfvade på Edet känna vi ännu ieke; men säkert är att förvillelsen gått längt, då det icke lyckats hr landshöfdingen att äterföra de obetänksamma till laglydnad, eharn ban, med sitt bhomana och menniskoälskande väser, under flere dagars tid utan tvifvel baft all möda espard för att brioga de upproriske till sans ech besinning. Försent få nu de förhärdade erfara sitt misstag och jemte hastrur och barn bittert ängra att de ieze emottagit en varning, som blifvit dem gifven af den för mildbet och undseende böjde länshöfdingen. Må detta exempel tjena till varning för andra arbetare, hvilka äro eller kunna blifva af den tanken att sjelfve skaffa sig ändring i sakförhållanden, sem icke så lätt konna ändras eller häfvas. Måhända länder den pröfvotid, som daglönaren nu måste genomgå, henom till myeken fromma, och esannolikt är det icke att innevarande är kan för den arbetande klassen frambringa en fruktbärande efterskörd, enär det ej är troligt att dagsverkspriserna bädanefter nedgå såsom spanmålen kommer att göra det. — Man löser i Norrländska Correspondenten : Utgången af en flerårig rättegång emellan stadsiskalen Dahlin och garfvaremästaren Ekström här i staden, har inom detta samhälle väckt en viss uppnärksamhet, ithy att hr stadsfiskalen såsom bekräfRA