Aftonbladet – 23 oktober 1855, sida 1

anklagade till last. .Men ssken har äfven en annan wide, som närmare rörer oss sjelfva, ock det är denna som vi gå att något närMare tagä i betraktande: Såsom bekant innehåller denna högmålsaktion två momeater, nemligen för det första den Oerstedska ministtrens våldförande aflåndets srundlag, i det den icke-blott med öfverskrilande af den riksdagen ensam tillkommande bevillningem af finsuslsgen användt statens nedel till vista utgifter för sjö och landtförsversdepartementernä; utan. äfven med full föresats och berådt mod, genom i geheimeåtätsrådet fatiadt beslut afidez 3 Mars sistliiet år, usurperat den makt som i kraft af grundlagen ensamt tillkommer riksdagen; samt, för detandra, sättet att använda dessa medel ill krigsrustningar, hvilka, enligt -den allnänna åklagarens uppfattning, ej blott voro af inger nödvändighet betingade; utan tvärtom sgnade att ädraga! Jdändet de betänkligaste vädor: Sv : Dessa rustningar skedde i sammanhang med den neutralitetsförklaring som danska: regeringen, efter aftal och i öfveremsstämmelse med den svenskt, häde, i:förm afcen-eirkulärnot; under den 20 December 1853 aflåtit till samtliga eutopsiskåregeringar, hvilka hsde maritima ietressen, äfvensom tillde förnämsta ståter i Amerika; medhvilka kabinetten i Stoskholr och Köpenhamn stå i-diplomatisk förbindelse: Då derna förklaring är en följd sf träffade föregåendes aftal mellan båda dessa regeringar samt stödd spå alldeles enahanda grunder och ättryckt i alldeles: enahanda ordalag, så låter sig deraf-äfven slutas till en likhet i uppfattning ho båda regeringarne af den ställning hvår: deras respektive ogtater genom karma Heutralitetsförklaring försattes, af sannolikheter för dess otvungna: iakttagande å de krigförande mektermas sida; -eller af nödvändigbetertätt det med: väpnad styrka upprätthålla. EHuruledes det danska kabinettet tänkt sig denna sednare Hödvändighet, derom förekommer i-den vidlyftiga, af åklagaren höjesteretsadvokaten Brook till riksrätten ingifna anklagelseskten några : ganska märkliga upplysnibgar: Regeringen började med attafriksdagen be gära en utomordentlig utskrifning af 1000 sjöbeväringspligtige, till bemaznandeaf de vaktskepp tom, för! upprätthållande ajpolisen i de danska farvattnen och bevdkandet af den danska handelns ock sjöfartens intressen, swasågs nödvändigt:att ttatioxera längs Danmarks kuster. Om krigsrustaingar, yttrade inrikesministern i folkethinget, var då alldeles ingen fråga, utan endast om polisamordningar; och ehuru thinget yrkade att få hela saken utroöde, emedan man hyste någöt tvifvel om allva-et med den afgifna heutralitetsförklaringen, lyckades regeringen att genomdrfva förslaget, och de 1000 matroserna beviljades genom lagen: af den 15. Februari 1854. Sedan sjöminristern sålunda genom : de lojalaste försäkringar lyckats besegra thingets motstånd, började äfven krigsministern tänka på utomordentliga rustningar, oaktadt fivanslagen redam beviljade horom medel : till en militärstyrka af 12,496 man för hela året och 9361 rekryter samt för exercistiden ännu vidare 1472. Redan i geheimestatsrådsmötet der 8 Februari utvecklade han den förmenta nödvändigheten af utomordentliga rustningar, oaktadt utrikesministern förklarade en sidan tustning onödig, och snart derpå beslöts i statsrådet ej blott att besättmingen på Christiansö (Danmarks undantagua krigshamn) skulle förökas, och vaktstationen etableras på batteriet T:e Kroner, utan äfven ait föröka vaktskeppens antal till 12. Dagen derpå afgaf krigsministern två utlåtander om landtfustringarre, med alternativa förslag af, en större eller mixdre omfattnings För de högst betecknande metiverra redogöra vi med anklagelveskriften s egna uttryck. Ministern utvecklade, att det umaturligtvis ej skulle undersökas, huruvida det i längden dskälle lyckas hålla Danmark utanför. deltavgande i kriget, till och med i det fall att sde två tyska stormekterna äfven kunde deri blifva indragna, eller hvilket parti då borde sväljas. Frågan var närmast endast den, hvilka militäriska anordningar borde träffas, för att försäkra döm danska staten först i allmänhet omt upprätthållelse och sjelfständighet under hvarje eventuslitet, som de spända politiska förhällandeaa kunde framtvinga, och särskildt den neutrala ställning. landet intagit, Väl sborde, efter den afgifna neutralitetsförklarinsgen, som af r akterna var mottagen utan invändnivg, dem neutrala ståndpunkten. vara utgångspunkten, och den åsigt kunde vilja sgöra sig gällande att hvarje utomordentlig försvarsåtgärd från vår (Danmarks) sida icke blott vore öfverflödig och omotiverad, utan äfven skunde framkalla misstroende hos makterna och gifva dem en föranledning att bryta neuatraliteten. Men skulle neutralitetsförklaringen hafva någon riktig betydelse, då måste den hafva annat är blotta ordet att stödja tig på, den måste hafva en verklig positiv .makt bakom ryggen, som kunde skaffa erpkännande åt den intagna ställningen. Läte man -neutraliteten ; förblifva .obevippad, så askulle England svårligen draga i betänkande att gripa till utomordentliga åtgärder (Det omtalas i framställningen, men i ett annat ssmmanhang. och blott som en aflägsen möjlighet, äfven att det vore tänkbart att Ryssland efter omständigheternas gång kunde anse nödigt att. besätta Sälland). Man borde dernföre uppslälla en kår, som giorde det tvfvelbaktigs om ett fientligt angrepp skule kunna slyckas — man måste rusta, vore det än; blott pför att KUfredsställa hederns fordringar — aman måste föredraga ett onyttigt. försvar för ett soblod:gt öfverlemnande. I enlighet härmed föreslog ministern att uppställa en kår af omkricg 10,000 man på Sälland, såsom citer shans förmensnde en passande styrka för den serforderliga förberedande betäckningen; det måste då naturligtvis blifva regeringens pligt satt iakttaga händelsernas gång och så vidt möjligt söka i tid erhålla kännedom oa kvilk n styrka landtrupper de vestra sjömakterna skulle