Aftonbladet – 22 oktober 1855, sida 2

måste, snart sagdt, ull hvad pris som heels! anskanas, och jemväl öfriga bshof för sådar sjukvård icke kunna så noga som eljest afvägas. I fräga om utgifterna förjhufvudstadens kolerasjukhus och sundhetsbyråer nästförflutna är, bar det emellertid synts revisorerna som hade dessa bshof fått i vissa fall en alltför stor, afändamålet med berörde anstalter icke påkallad utsträck ning, såsom då för sjuthusens och för sundhetsbyråernas räkning reqvirerats, förutom apotsksvaror, stora qvantiteter vin och andra dryckesvaror, dertill är att hänöra största delen af hvad som innefattas under den i hufvudboken särskildt förekommande rubriken medikamenter och sjukvin, till belopp af icke min dre än 4605 rår 2 sk. 10 rst., då vidare, fastän sundhetsbyråerna icke afsägo att gratis lemna annan förtäring än den af medikamenter, bland utgifterna för Katarina församlings sundhetsbyråer likväl anträffas Jera för matvaror, deribland ägg för omkring 33 rdr 16 sk. bko; då för hvarje sundhetsbyrå, utom den i Klara församling, hållits en, stundom tre dsgliga tidningar, äfven till de flesta byråerna dagligen inxöpts särskilda, af enskild industri besörjda kolerabulletiner; samt då vid byråerna i Jacobs och Johsnnis, Lsdugärdslands, Katarina och Adolf Fredriks församlingar samt vid sjukhusen å Gäldstugan och Riddarholmen begagnats röktobak på allmänna sundhetsnämdens bekostnad, så att endast för Ladugårdslands och Katarina församlingars byråer, artikeln cigarre: uppgår till ungefär 500 rår rår, allt bko . . . . Räkeuskapen för Ladogårdslands sjukhus endast för tvätt, skurning, granris och viskor upptager den betydliga summan af omkring 733 rår 16 sk. bko eller fulla 1100 rår rgs. Hr doktor Hjort, som åtagit sig att för nämndens räkning utarbeta en fullständig historia ech statistik öfver gången oeh verkningarne af kolerafarsoten inom hufvudstaden, har såsom arfvode, ersättning för skrifvarebiträde, äkningskostnad m. m. fått en summa af 500 rår bko. : Revisorerna sluta sin berättelse på följande sätt : Inom allmänna sundhetsnämnden har, den 14November, förslag jemväl blifvit väckt derom att, jemte den ordinarie sundhetspolisen och för att, så vidt görlist vore, kunna förebygga och undanrödja sådana lokala missförhållanden, som genom alstrande af skadliga utdunstningar eller andra omständigheter inverka enligt på befolkningens helsotillstånd och qvarhälla oppkemmande farsoter, periodiska sundhetsinspettioner, genom delegerade från ordningsnämndern2, distriktvis organiserades för att, ungefär på sätt nu sker med syner till förekommande af eldskada, ge nomgå flera delar af hufvadstaden, hvarefter de dervid gjorda anmärkningar komme att allmänna sundhetsnämnden eller polisstyrelsen meddelas. Detta förslag har nämnden rättvisligen ansett förtjena den uppmärksamhet, att, för ärendets närmare utredande ssmt yttrandes afgifvande i afseende å verkställigheten af de åtgärder som till ändamålets vinnande svsåges vara af nöden, en komitå blifvit utsedd, bestående af hr underståthållaren Sträåle, hr lifmedikus Ahlverg, hr tullförvaltaren Ahlzall, hr grosshandlaren Hjerta, som förslaget framställt, samt hr doktor Gräs. Efter dessa anmärkningar, hvilka ansågos för framtiden kunna blifva rättade, föreslogs utaf hrr revisorer, att Stockholms allmänna sundhetsnämnd skulle för dess förvaltning blifva från allt vidare ansvar befriad. Med anledning af de anmärkningar som uti denna revisionsberättelse förekommit rörande sundhetsnämndens förvaltning, har denna sednare meddelat några närmare upplysningar, ur hvilka vi efter Sv. T. meddela följende: Hvarje församlings helsooch sjukvärd bar under 1853 ärs koleraepidemi varit uppdragen åt församlingens sundhetsnämnd, af hvars medlemmar en eller flere alltid funnos å församliogens sundhetsbyrå tillstådes, och af hvilka ofta,i förening med der tjenstgörande läkare, de ätgärder bestämdes, som ansigos vara en följd af det uppdrag i af:eende å helsooch sjukväraen, som sålunda varit ät församlingsnämnden lemnadt. Att, på sätt revisorerna erinrat, utgifterna dervid kunnat i vissa fall få en alltför stor, af ändamälet med sundhetsbyräerna icke påkallad utsträckning, kan förklaras endast af de bekymmersamma och ansträngande förhållanden hvarunder de tilikommit; men allmänna sundhetsnämnden har just, med afseende härpå, ansett sig ej kunna vägra betalning sedan utgiften redan skett, och en fortsatt vägran följaktligen skolat föranleda dertill, att de stora uppoffringar af tid och möda enskilda medborgare fått vidkännas utan all vedergällning äfven blifvit ätföljda af ekonomiska förluster. Emellertid har den erfarenhet 1853 ärs kolerasjukvärds förvaltning, så rik på outtröttlig och rastlös verksathhet hos församlingsnämnderna, lemnat, i fråga om det ekonomiska föranledt till den ändring af 1850 års cirkulär, att, enligt af nämden i samräd med hr öfverstätbållaren den 19 September 1854 fattade beslut, den kommunela tjenstgöringen på församlingarnes sundhetsbyråer upphört. Denna förändring bar med framgäng blifvit tillämpad under 1854 ärs epidemi; och ett för-1. nyande af den i ofvanberörde hänseenden för 18531 anmärkta, i vissa fall bristande sparsamhet i utgifterna inom de särskilda församliogarne, torde icke vidare vara att befara. Hvad särskildt angår den gjorda anmärkningen om den myckna ätgängen af portvin förklarar suodhetsnämnden, att utgifterna på sjukhusen för vin och andra dryckesvaror till största delen varit påkallade genom behofvet af sådana varor, ej mindra för konralecenter, såsom stärkande medel, än ock, under större ansirängningar och efter den eller de tillseen les närmare pröfning för hvarje gång, för sjukvårdsvetjeningen. ; lutligen gifves följande upplysningar röande det Westerbergska balansmålet: Allmänna sundhetsnämnden har den obehagliga oligten atthos sockenstämmonämnden anmäla, det hr srosshandlaren F. A. Westerberg, som allt ifrån år 847, då nämden trädde i verksamhet och jemväl unler 1853. års koleraepidemi varit Ulrika Eleonora föramlings ledamoti allmänna sundhetsnämnden, samti ådan egenskap åtagit sig närmaste ledningen af göronålen vid allmänna sundhetsnämndens byrå, och till stridande af åtskilliga utgifter för kolerasjukvården, id efter annan erhållit penningeförskotter, derunder lutligen iräkat balans till sammanlagt belopp af 5400 dr 35 sk. bko, hvilka medel han efier bristens ypande icke kunnat förmås att återgälda, men hvilken alans först i 1854 ärs räkenskaper blir synlig. Allnänna sundhetsnämden har derföre, och då samtidigt lermed den för nämndens samtlige ledamöter ovänade upplysning vunnits, att hr Westerberg sedan är 839 varit försatt i omyndighetstillständ, funnit sig öranläten till Stockholms rådsturätt instämma hr Vänterberg och hans förmyndare med påstående om rr ttningsskyldighet för de oredovista medlen, samt m, ansvar Br Westerberg för hans förhällande; ch har rådsturätten, genom utslag den 12 sist!. Mars, emte det hr Westerberg blifvit fälld att böta 100 rår ko eller vid brist deraf undergå 28 dagars fängelse id vatten och bröd, ansett br Westerberg skyldig till all den af honom allmänna sundbetsnämnden örorsakade skada; hvarföre hr Westerberg samt hans örmyndare förpligtats att, förmyndarne med det gods e för hr Westerbergs räkning ipnehafsa och som vore f natur att sålunda kunna användas, ersätta allmänna andhetsnämnden oredoviste 5400 rdr 35 sk. bko, med procents ränta frän stämningsdagen den 4 Oktober 854 till dess penningar följde. Emot detta utslag ar allmänna sundhetsnämnden, i fråga om räntebeäkningen, ansett sig böra anföra besvär, hvilket äfen hos Svea hofrätt skett, hvaremellertid allmänna undhetsnärmnden beslotit att, på grund af rädsturätns utslag, söka immission i hr Westerbergs tillångar.