Aftonbladet – 20 oktober 1855, sida 3

tillhåll, för att af honom utbekomma sina aktier; att juden påstått sig aldrig hafva emottagit några penningar; att en tvist uppstått, under hvilken juden gifvit grefven ett slag i ansigtet; att denne sednare, utom sig af raseri, gripit en knif ifrår bordet och sårat juden i axeln, och att de Mille, som var närvarande och äfven blifvit bedragen af mäklaren, derpå öfverfallit och med. en dolk dödat. honom, hvarefter han. bemäktigat sig hans plånbok, hvars innehåll han erbjudit grefven att dela såsom ersättning för hvad ockraren afnarrat dem; att den sednare med förakt afslagit tillbudet, och att båda, hörande bullret af flere personer som . närmade sig, försökt rymma fältet, men blifvit ertappade. Se historien från hvad håll de ville, så var dock skenet förfärligt mycket emot grefven, och den nobla församlingen var högligen bestört. Hvad skulle man göra för att afvärja en sådan förnedrande skam och frälsa förfädrens vapensköldar från denna mordiska blodfläck? Första försöket bestod utiatt hindra saken från att komma inför rätta och de-: ras slägting att dragas inför brottmålsdomstol på en så ryslig och förnedrande :anklagelse. De vände sig derför till regenten och bådo honom med sitt maktspråk afgöra saken och bedömma grefven som hade han handlat under inflytelsen af ett återfall af sin gamla själssjukdom, samt låta inspärra honom i ett dårhus. Men regenten var döf för deras böner. Han svarade kallt, att om grefven var vansinnig, kunde man ej nog skynda med att göra sig af med en galning, hvilken vansinnet försatte i ett sådant raseri. Brottet var alltför allmänt kändt,och alltför förfärligt för att kunna tystas ned eller ses genom fingrarne med; rättvisan måste hafva sin gång. Inseende således att det ej fanns någon möjlighet att undvika förödmjukelsen af ett