Aftonbladet – 20 oktober 1855, sida 3

minga förfärliga och olycksbringande syner som passerat förbi hennes ögon, att af hennes qvinliga vänner uppfylldes af de ängsligaste aningar. Olyckligtvis för grefven var der ännu ett annat intresse satt i rörelse, mäktigare till och med än den högborna aristokratiens. Den nedrige, men allsmäktige Abbe Dubois — regentens stora favorit och förnämste rådgifvare — var djupt intresserad i Laws planer och framgången af hans bank och följaktlien äfven af hans saktiekrämares säkerhet. Regenten påstods till och med sjelf hafva tittat temligen djupt erg ja Dubois och Law använde derför till det ta sitt inflytande för att den tragiska affären måtte behandlas med all lagens stränghet, och mäklarens mord bestraffas på det mest afskräckande och vernande sätt. Säkert är, att förhöret hvarken var långt eller inveckladt. Grefven och hans medfånge förklarades båda vara lika skyldiga till brottet, och dömdes till den förfärligaste och mest vanhedrande död — att lefvande steglas på hjul. Så snart rättens dom blifvit kungjord för allmänheten, anlade alla af adeln, som stodo äfven i det aflägsnaste slägtförhållande till huset Van Horu, djup sorgdrägt. Annu hölls ett stort aristokratiskt slägtmöte, och en petition til regenten till förmån för grefven sammansattes och lemnades hos markisen De Crequi till underskrift. Denna petition framställde grefvens föregångna vansinne såsom en sjukdom, ärftlig inom hans familj. Den framlade åtskilliga omständigheter till mildrande af hans brottslighet och besvor regenten att ändra hans dödsdom till fängelse för lifstiden. (Forts. följer.)