Aftonbladet – 20 oktober 1855, sida 3

ställd vid det närmast oss liggande regementet, och jag har fått historien mig meddelad af en sårad serseant i värt eget regemente, söm läg bredvid honom: ander dagen och natten den 8:de. Jag menar unga Dunham Massy af det 19:de regementet, som jag tror den yngsta i armen — han är nemligen nyss fylld: 16 är. Han är nu känd under namnet Redan Massyv, y det finnes tre med samma -namn vid regementet. Den raske gossen anförde, under sin kusins fränvaro, grenadierkompaniet, och var en bland de första af såren som nedhoppade i grafven vid Redan, svänsande sin värja och kallande på sina män, som tapert stodo honom bi, tills de, efter att nära två timnar varit lemnade utan understöd och gripne af en oanisk fruktan att bli sprängda i luften, slutligen drogo sig tillbaka. Unga Massy, som bortfördes af strömmen, försökte att göra sig fri ur trängseln, och stod slutligen nästan ensam, ofta vändande sig om mot batterierna, med upprätt hufvud och ett lugnt, stolt och oförskräckt öga. Hundratals skott riktades not honom, och till slut, när han, under försök att vrdna sing män, hunnit till grafven, träffades han af on kula, som krossade det ena lårbenet. Den siste i Ääget, blef han der qvarliggande. Hör nu vidare. Rundt omkring hosom lägo sårade som qvidde och jemrade sig, några uppgåfvo till och med höga skrätr af smärta. Då hördes en röst, svag ock matt i sörjan, men södan allt starkare, utropa: Ären j Irottning Victorias soldater?. Nägra röster svarade: Ja, ja! oLåt oss då, sade den raske gossen, ej vanära oss sjelfva; låtom oss visa dessa ryssar att vi kunna bära vära sår som män.s Det bief en dödssystnad. Den skägslöse gossens modiga själ becerrskade alla omkring honom: Dä qvällen kom, kröpe 2ägra at ryssarne ut från Redan och plundrade nägra af de särade, på samma säng de visade sig menske iga och vänligt gåfrvo dem att dricka ur sina vattenlaskor. De gingo ofta öfver unga Massys kropp. En og ifrån honom bars rensel: Emellanät lätsade han ig vara död. En rysk officer kom till honom och sökte lossa värjan som den unge hjelten ännu höll ast omknuten i sin haud. Ssehde att allt motständ 7ar -omöjligt gaf han den ifrän sig. Ryssen småog vänligt och medlidsamt mot honom, fängslad troigen af hans ungdom och den modiga, stadiga blick om mötte hans. När Redans verk sednare på naten sprängdes i luften af de retirerande ryssarne, fick len stackars gossen sitt högra ben krossadt af en falsnde sten. Han fanns morgonen derpä af några vögländare och fördes till sitt regemente, nästan död af blodförlust. Stor var allas glädje att se honom; iä han var på väg att bli rapporterad som död eller saknad. Farligt sårad., sattes i stället i rapporten, men han är nu på bättringsvägen.