Aftonbladet – 20 oktober 1855, sida 2

hans ställe. Som ni nu alla erkänt er ej kunna styra edra unga män, måste vi välja dem andra chefer.s Härmed afsatte han först Nehamatbla, utnämnende en annars i hans ställe, och på samma sätt med alla de öfrigs, alltid utväljande någon sf de krigare som blifvit honom anvigade såsom fattiga mea omtyckta, och behängande dem med medaljer och installsrande dem med stor högtidlighet. India:erna voro öfverraskade och förtjusta att se valen falla just på de män de sjelfva skulle hafva velat välja, ech helsade dem med höga bifallsrop. De krigare, som så oväntadt blifvit upphöjda till befäl, och beklädda med så hög värdighet, voro genom det egna intresset bundna vid guvernörers sak och skulle utan tvifvel hålla noga vskt på de rmaissnöjde. Hvad den store chefen Nehamathla beträffar, lemnade bar lagedet högst förbittrad och återvände till Creekerna, hvilka valde hosom till chef för en af sina städer. Sålunda tillintetgjordes genom en enda mans beslutsambet och djerfhet en af de farligaste sammansvärjningar. Guvernören Duval lyckades sedermera utan styrelsens bistånd förmå hela nationen stt flytta ur landat. Ofvanstående anekdoter om semisolerna, garolades undsr samtal med guvernören Duval. (Origisalet till Ralph Rizrgwood). Grefren van Horu. Under Ludvig den femtondes minderårighet, medan hartigen af Orleans var regent i Frankrike, uppträdde i Paris em ung flammandsk adelsman, grefve Antoine Joseph van Horu och förorsakade genom sin karakter och sitt uppförande, likasom genom de slutliga olyckor för hvilka han blef ett offer, mycken uppståndelse inom de högre kretsarne af Frank