Aftonbladet – 20 oktober 1855, sida 2

het och mildhet, ty den minsta motsägelse försatte honom i raseri. Under detta själens konvalescenstillstånd började han finna den broderliga tillgifvenhetens förutseenden och inskränkningar allt för outbärdliga, hvarförs han plötsligen och i hemlighet lemnade Nederländerna och begaf sig till Paris, dit han äfven påstås blifvit kallad af det egna intresset, för att göra några anordningar beträffande en värdefull egendom, som han ärft efter sin slägtinge prinsessan dVEpinay. Vid ankomsten till Paris uppsökte han markisen de Crequi och andra af sina slägtingar bland den högre adeln. Han blef med mycken artighet emottagen, men som han ej medfört något bref från sin äldre bror prinsen, och zom åtskilliga omständigheter jaf hans föregående lif blifvit kända, emottogo de honom icke i sinz familjer och presenterade honom icke heller för sina damer. Icke dessmindre feterade de honom på ungkarlsmanår, gjorde glada och eleganta supåer för honom i sina enskildta rum samt bjödo honom plats i sina loger på spektaklet, Ofta sågs han äfven vid portarne till de modernaste kyrkorna stå bland hopen af andra unga fashionabla män, och vid dylika tillfällen utmärkte han sig från mängden genom sin långa behagliga figur, sitt bleka men vackra ansigte och sina blixtrande ögon, och damerna förklarade att det nästan var omöjligt att uthärda hans brinnande blickar. Grefven sörjde ej särdeles öfver de trånga gränser som blifvit utstakade för hans umgänge i de högre aristokratiska kretsarne. Han föredrog en vildare och mindre ceremoniös sällskapskrets och öfverlemnade sig snart, jemte en mängd lättsinniga kamrater, åt alla hufvudstadens under detta tygellösa tidehvarf så oerhörda utsväfningar. i Det påstås att han