Aftonbladet – 19 oktober 1855, sida 1

SE nr N ET RAS 03 SERRVURBRUMRER VE angelägenheterna och görande berömvärda bemödanden att minska svårigheterna; genbralråden beslutande på ett sätt, som hvarken är särdeles nytt eller särdeles klokt; den municipala myndigheten i Seinsdepartementet med anledning af den tilltagande dyrheten på lifsmedlen bestämmande sig för att lägga taxor på kötthandeln; en penningkris tillkännagifven genom den förhöjning af discontot, som banken vidtagit och genom beslutet att icke andra papper än sådana, som, äro förfallna ipom 75 dagar; denta penningställning naturligtvis tryckande på börsen och handeln, detta är i fråga om andra synpunkten, jag upprepar det, i fråga om Frankrikes inrikes förhållanden det väsentligaste at situationen, Den är i detts ögonblick något mildrad genom gymtomer till ett prisfall på socker och spanmål och genom hoppet ait höstsådden befinner sig i goda förhållanden. ; Utan tvifvel innefattar, ganska stora angelögenbeter i denna korts resume, ren dessa angelägenheter b-höfva ej förklsras för någon. Afven pressen är ganska matt och har örlorat mycket af sin blodfullhet, om det tillåtes mig att använda detta uttryck. Dess heia innehåll för närvarande reducerar gig nästan till lord Palmerstons tal för invänarne i Romsey, som alla tidningar meddela. in extenso. Lyckligtvis är det nog långt; men, olyckligtvis är det helt och hållet en återblick. Den ädle lorden gifver oas en utmärkt afhandling om hvad som passerat, och det var framtideu manville se afböljd, åt. minstoze i fråga om hvad som på Krim skall följa på eröfrandet af dess fruktansvärda bålverk. Det ljus, som man ej kan hoppas. erhålla af andra, måste man väl försöka skaffa sig sjelf, och både teoretiska och praktiska ,militärer saknas ej. Den förberrskande åtigten tyckes rig vara den, att Sebastopol skall förstöras och Eupgtoria blifva basen för ett fältTtåg med syfte att om möjligt besegra ryska Perekopsarmån. Längre ser ingen. Jag talar här blott om hvad som angår IKrim,.. Ingen tror för detta år på någon sak Jafvigt i Östersjön. Årstiden — säger man — är för långt framskriden. För min del försäkrar . jag, ett jag alltid tror att Östersjöfrågan, som man än gör beroende ef skeppens egenskaper, än af amiralernas. karakter och än af årstiden, borde fattas något högre. Sanningen är, så vidt jag kan se, att det Tstora kriget på detta håll icke är möjligt, åtminstone icke välberäknadt, utom i förbund med skandinaviska staterna, och att deras neutralitet icke gör tillfyllest. De allierade flottorna kunna väl kryssa utanför, blokera, Ttill och med bombardera vissa punkter på dessa kuster, men att der i sjelfva verket anfalla Ryssland, förstöra Kronstadt, hota Petersburg och sålunda företaga dessa operationer, som en gång väl började, vid äfventyr laf ofantliga förluster eller till och med olyckor, måste fullföljas och framdrifvas ända till målet, -det är något helt annat, och fordrar, på sådana farvatten och på sådantafstånd, att edra hamnar, edert understöd och edert biträde tillförsäkras våra skepp och våra goldater. -. Sjelfva den rent militäriska frågans bufvudpunkt, i fråga om kriget i Östersjön emot Ryssland, är edert biträde, och i om detta biträde, som ej kunnat erhållas utan omgångar, är det nödigt att dela pjesen itvå Jakter och att passera genom Sebastopol för att komma. till Kronstadt. Man bör ej för mycket beklaga sig öfver dem som sålunda gått steg för steg. Huru mäktig man än må vara, är det Te RR att göra två stora TI saker på en gång, och föröfrigt, jag uppre Å det, kan sidan tamtidig verksamhet två båll nästan aldrig vara möjlig, men det är säkert, att efter Svartahafsfrågan kommer Öster sjöfrågan att höja sig i hela: sin kraft, och redan, säger man, framstår den ganska lifligt i bakgrunden. I samma ögomblick som de skandinaviska staterna visa sig mera. hågade att ingå i en allians, af hvilken de hade rätt att fordra något bestämdt bevis på kraft, fr nes det temligen säkert att denna allians sk fordra från deras sida ett mera öppet språk, och att de obestämda förkänningarne skola antage en verklig karakter af underhandlinar. g Det är åminstone hvad man säger här med något sken af tillförlitlighet. I afvaktan på att detta rykte öfvergår i händelserna och att detta naturliga steg uttages af den europeiska politiken, få vi småningom alltmera känna den ryska andan. Våra tidningar äro för närvarande nog mycket utan färg och nog mycket oretydliga. Jag vill för i dag derifrån undantega FUnivers, som innehåller en ganska lärorik artikel — se här af hvad anledning. Vi hafva i Paris alla slags expositioner. Vid Boulevard des Italiens finnes en,somingalunda är den minst märkliga. Der visas oss ett antal saker som af ryska soldater blifvit qvarlemnade på valplatsen -vid Inkerman, gevär som kreverat, afbrutna sablar, genomskjutna uniformskappor åo. Bisnd dessa föremål befinner sig en bok.på ryska språket, hvilken temligen mycket försatt de besökande i bryderi.. Det: sä hvari den blifvit funnen, dess. gamla och nyttjade uteeende, dess nedskrynklade blad; omöjligheten att förstå den. åtminstone för den ofantligt största majoriteten bland oss, — allt bos den väcker nyfikenheten. Hvad är då det för en rysk bok? j LUnivers underrättar oss derom; Detär en-sBerättelse om triphoner Korobeinkoffs och hans följeslagares resa till Jerusalem, Egypten-och berget Sinai år 1583, med tillåtelse af.ezaren och storfursten Ivan Wasiljewitsch. Detta är dess titel. Den är tryck 1849 i Moskau. Det är kanske fara värdt att de män som äro-mest bevandrade i resebeskrifningar, aldrig hafvsashört-talas om triphonen Korobeinkoff. Re uev It: me por Ss br