mot händerna och blott; betraktade; dem. Tänkte jag på penningarne? Nej, jag tänkte på min lilla hustru der hemma. Ännu ensöränlös natt kom; men en natt. med:vaknadrömmar, fulla af gyllene fantasier och herrliga luftslott. Så snart dagen randades var jag uppe, besteg den lånade hästen, på hvilken jag gjort resan till tinget, och förde den andra, jag emottagit som arfvode, bredvid. Hela vägen föjdade jag mig med tanken på den öfverraskning jag hade i beredskap för min lilla hustru, ty vi hade båda väntat ossatt jag skulle mödgas gifva ut alla de pengar jag lånat och komm2 hem blött med skuld. Vårt möte var fröjdefullt, som ni väl kan föreställa er; men jag spelade rolen af en indianjägare som, då han kommer hem från en lycklig jagt, ej på länge talar om sin lycka. Aon hade en liten tarfig måltid i beredskap för mig, och medan hon ordnade bordet, satte jag mig vid en liten gammalmodig Julpet i ena hörnet af rummet och begynte räkna öfver och lögga in raina penningar. Hon kom bort till mig innan jag slutat och frågade för hvems räkning jag uppburit så mycket pengar. För min egen naturligtvis, svarade jag med låtsad köld; det-är hvad jag förtjent vid tinget. Hon såg mig för ett ögonblick misstrogeti ansigtet. Jag försökte hålla god min och spela indian, men det gick icke. Mina muskler började rycka, och mina kääslor gåfvo på er gång vika. Jag slöt henhe i mina armar, jag skrattade, gret och darnsade med henne rusadt omkring rummet, som om jag varit tokig. Ifrån dehna stund brast oss aldrig penningar. Jag hade ej länge öfvat en lycklig praktik förr än jag en dag öfverraskades med ett besök från skogstrakten af min garolse vän och gynnare gubben Miller. Nyheten om min framgång hade nått ända till honom bort i vildmarken, och han hade vandrat hundrafemtio mil till fots för att komma och helsa på mig. Vid derna tid hade jag betydligen