digt, men fruktlöst, och kämpa ännu med hela förtviflans vildhet blamd kärr och moraser fö! gista fotfästet på deras fädernejord. Kunua vi umdra på bitterbetem af om fientlighet, som öfvergått från far till son under hela tre ärhundraden och tilltagit i hätskhet gexom de orättvisor och olyckor som drabbat hvarje efterföljande goxmeration? Sjelfva de vildare namn, hvilka vi bekriga, utvisa deras fallsa och husvilla belägenhet. Bestående af dem ringa återstoder af en mäktig stam och utdrifna från sina gemla rika och fruktbara områden, kallas de numera seminoler eller vandrare. Bartram, gom uxder sedmare. delen af förflutsa årbundradet reste gemom Florida, talar om att han passerat en stor landsträcka, nu tyst och öfvergifven, bevuzen med skog, orangelundar och frodiga buskar. Der låg forom det gamla Alachus, hufvudstaden för ex mäktig och ryktbar stam, hvilken i gamla tider brukade sgatles i tusemtal till tjurfäktningar och andra atletiska öfningar på dessa gröma fölt och slätter, då så glada. Nästan vid hvarje stog, tillägger ham, bland dessa fruktbara höjder, påträffar man lemringar efa gamla menniskoboningar och spår af odINS. Det berättas att indianerna omkring 1673, då Florida af spaniorerna afstods åt. engelsmännen, alla drogo sig tillbaka från städerna och de hvitas grannskap och begrofvo. sig i de djupa skogarme, de otillgängliga kärren, vildmarkeraa och vidsträckta savannerna i det inre af landet, hvarest de ögna sig åt jagt och boskapsskötsel. Dessa äro det folk som fick tillsamnet seminoler eller vandrare, hvilket de änru bibehålla. Bartram ger en behaglig målaisg af dem, sådana de voro vid den tid han besökte dem i deras vildmarker, hvarest afstårdet från de hvites boninger gaf dem ett fygtigt lugfi och säkerhet. Denwa handfull. folk, säger han, eger en stor landsträcka, bestående af hela östra och större delen af vestra Florida,