gar att dricka och fann mig plötsligen blifven en person af vigt i den lilla samlingen. Nästa morgon öppnades tinget, Jag tog plats bland de andra advokaterna, men känd: mig såsom en blott åskådare, emedan jag hvarken hade någon rättegång att föra, ej heller hade någon utsigt att få någon, eller visste det ringaste huru jag skulle bära mig åt för att ingifva förtroende och blifva använd. Under loppet af morgonen inställdes för skranket en man, som var anklagad för att hafsa utprånglat falskt mynt, och blef tillfrågad om han var redo att stå till rätta, Han svarade nekande. Han hade blifvit arresterad i en trakt, der det ej fanns några advokater, och hade ej sedan få!! tillfälle att rådgöra med någon. Han blef tillsagd att välja rågon af de närvarande advokaterna och bereda sig att nästa dag komma för rätta. Han såg sig långsamt omkring och valde mig. Jag var såsom slagen af åskan. Jag kunde ej begripa hvarför ham gjort ett sådant val. Jag, en skägglös pojke utan vana vid yrket, fullkomligt okänd. Jag kände mig brydd, men förtjust tillika; och kunde haft lust att omfamna den kanaljen. Innan han lemnade sessionssalen gaf han mig i en pung etthundra dollars i förskott på mitt arfvode. Jag kunde knappast tro mina sinnen, jag tyckte mig lefva i en dröm. Det stora arfvodet talade väl föga till förm: för karlens oskuld, men det angick icke mir Jag var hans advokat, ej domare, icke heller juryman. Jag följde honom till fängelset och :og reda på huru saken förhöll sig samt gick derifrån till skrifvarnes kontor och tog en fskrift af anklagelsen. Sedermera gick jag genom de paragrafer af lagen, som stodo i sammanhang med hans mål, och tillbringade resten af dagen på mitt rum för att bereda nig till morgondagen. Detta upptog mig