AA —Wolferts-Roosts Krönikor ). AF WASHINGTON IRVING. Öfversättning. Jag hade nu bott någon tid hos gamle Miller och under hans ledning blifvit en temligen skicklig jägare. Vildbrådet började dock nu tryta. Buffeloxarne hade samlat sig, liksom af en allmän öfverenskommelse, och vadat öfver Mississippi, för att aldrig mer äåterkomma. Främlingar öfversvämmade landet, rödjande skogarne och byggande sig bostäder på alla håll och kanter. Jägarne började bli oroliga. Jemmy Kiel, densamme som jag nyss nämnde såsom så skicklig sjuppjägare, kom till mig en dag. Jag står icke ut med det här längre, sade han; svi få alldeles för trångt här. Jag får ju icko andrum en gång bara för Simon Schultz. Ah, så du pratar ! sade jag, Simon Schultz, som bor tolf mil ifråa dig. Ja, det är ändå lika när. Hans hjordar bianda sig med mina, och det kan jag icke tåla för min död. Det är för nära graxnskap; jag behöfver armbågsrum. Landet här omkring börjar också vara alldeles för fatiigt att lefva på — här fisns ju intet vilbråd; derför ha två tre bland oss kommit öfverens att följa buffeloxarne till Missouri, och vi skulle gerna vilja ha dig med 0ss. Andra jägare af mina bekanta talade på samms sätt. Detta gaf mig mycket att tänka på, mes ju mera jag tänkte dess mer förbryllad blef jag. Jag hade ingen att rådgöra med. Gamle Miller och hans karvarater kände ej till mer än sj Se A. B. o:o 211, 212, 214—216, 218, 220, 221, Ny 222, 224, 225, 228, 230, 231, 233, 237, 238, 240, SÖN och 242.