Aftonbladet – 16 oktober 1855, sida 3

och Bob Tarleton och Wesley Pigmam och Jao Taylor. jemte åtskilliga andra-glada gos: kar, oumbiörliga vid em dylik tillställning, emedan de hade en förtröfflig förmåga att Fd sällskapet alt skratta, och ajelfva skrattadå så att det-kurde höras.en mil bort. Efter middagen började vi dansacoch voro just -i-bästa farten dermedsdå;omkring kl. tre 8 eftermiddagen; ännu några nya fäster an: ommo. Det var gamle Simon Schultz båda döttrar; som. ville vara moderna och komma röst. Deres ankomst Hade-så när gjört äada på all vår munterhet. Jag måste gå litettill: baka i min historia, för att förklara för er burn detta, kunde komma sig. Då gamle Schultz, fadren, en dag gick uteoch sökte efter sin boskap, råkade han på hästspår. Han wvisste att detej.kuude vara bans hästar, ochattingen af grannarnesgingo Et detchållat.s De-måste således hafva sförvillat sig långt bort ifrån, eller tillhöra hågom resande som farit vilse. Han följde, således spåren, tilldess han slutligen råkade på en stackars kringvandrande krämare med två sHler tre paokbästar, söm förvillat sig bland böskapsspåren och vandrat omkring i skogen två) till tre dagar, tilldess han nu :vershästan ibjelsvulten. Gamle Schuliz förde homom hem till sig, födde honom med björnkött och vildt samt honing, och föreatte honorna: möt slutet af veckan i. ett förtröffigt tillstånd, Krämaren kunde ej nog uttrycka sin tacksamhet och frågsde, då han skulle resa, hvad han var skyldig för väll deina välplägning. Gamle Schultz tog några steg tillbska af förvåning och sade: Främling! ni har vatit välkommen under mitt tak. Jag har ej gifvit er något arnåt än vildt kött och honing emedan: jag ej haft bättre, -men jag har gladt migsåt ert sällskap. Ni är välkommen att atamik hur