Aftonbladet – 16 oktober 1855, sida 3

länge-som helst, men för tusan, om man er-. bjuder sig att betala Simon Schultz för sådant, så skymfar man honom!, Och derpå gick han ut i fullt vredesmod: Krämaren -beundråde sit värdsgästfrihet, men kunde-ej förmå sig att bege rig bort utan att gifva någon ersättnizg för sitt underhåll. Den hederlige gamle Simon hade tvenne döttrar, ett par rödhåriga, storväxta slynor. -Han-öppnade-sina packor och utbredde för dem skatter, sådama de aldrig tänkt sig förr; ty på dem. tiden funros der inga handelsbödar på landet, med Konstgjorda glittergrannlåter och pråliga öfverflödsartiklar, och jenne var den förste krämaäre gröt vandrat inåt.-dessa trakter. . Flickorna: blefvo för en stund alldeles förbländade och visste ej hvad de skulle väljas men det som slutligen mest fängslade deras blickar var två speglar af en dollars storlek, infattade i förgyldt tenn. De hade sldrig sett något dylikt förr och aldrig begagnat ankan spegel än ett fullt vattenämbar. Krämaren skänkte dem dekwa juve-. ler, utan minsta tvekan; ja, han hängde dem till och med med ridderlig artighet kring deras halsar i band, nästan lika vackra som speglarne. sjelfva. Derpå tog han afsked, lemnade dem lika förvånade som hade de varit två prinsessor i en trollsaga, som fått nå. gra magiska skänker af en välvillig fåe. Prydda med dessa speglar, hängande i röda band omkring halsen, uppträdde nu gamle Schultzens döttrar kl. 3 eftermiddagen på Bob Marleys muntration. För tusan, hvilkew sensation de väckte! Något sådant hade man aldrig förr sett i Kemtucki. Bob Tarleton, ex groflemmad slyngel, med ett hufvud likt de tofviga utväxterna på den vilda törnbusken, och in likt en galts som kommit in.i ox frkttsädgårdssteg dristigt fram, tog tag i om af flickornas speglar